Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
yttre uttryck åt den intågandes oemotståndlighet, icke det
ringaste bidrogo att inspirera skalden; och det behöfver väl knappt
siigas, att den ädla tonart, hvari poemet befinnes hållet, var
honom fullt värdig. Sedan Calonii program midt under
brinnande krig bevisat, huru föga farligt ens ett trotsigt språk var
inför den mäktige fienden, kan det knappt tillräknas Franzén
såsom öfvervägande förtjenst, att han förde den finska
högskolans talan inför den ädelmodige segraren såsom det egnade en
ibland vårt folks högsta intelligenta makter. För öfrigt stannar
man gerna vid den öfvertvgelsen, att hufvudmotivet till skaldens
expektoration var behofvet att ,_,med några ord lägga på
Alexanders hjerta, hvad Finlands folk af honom väntade,’” — såsom
den bland Franzéns minnestecknare, hvilken i lifstiden stod
honom närmast, det förmodar. Isynnerhet bestyrkes denna
förmodan genom styckets sista strof, hvilken i skaldens egen
ordagranna öfversättning lyder sålunda:
..Emottagande blott folkets hjerta, gläds du att åt-ergifva här,
Ädelmodige erofrare, landets lagar och frihet:
Och såsom under Gustaf, så vill det under Alexander
Förtjena sin sällhet genom sin trohet“.
Att den finske professorn i historien och moralen icke
skulle göra sig skyldig till den lågheten och enfaldigheten att
inför Finlands herrskare sedan i går förglömma dess furstar
under århundraden: ttde store, de rättvise konungar, Carlar och
Gustafver, och de ädle Scandinaver”, förstås af sig sjelft. Men
ingenting i poemet antyder ännu, -att den milde eröfraren skulle
hafva gjort Finland för trångt för den milde skalden. Ochpikväl
är det mer än sannolikt, att Franzén, medan han författade
fransyska verser till Rysslands kejsare, önskade taga plats på ett ställe,
der af all literatur sådana poemer sist kunde komma i fråga.
Detta ställe var Svenska Akademien.
Då jag har nämnt Svenska Akademien, har jag påpekat
den magnet, som mäktigast drog Franzéns själ från
fädernejorden; den hamn, der han önskade finna en tillflykt för sitt
skeppsbrutna öde. Denna vittra institution hade till alla de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
