Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i cu annan, ledde mig öfver hafvet till en ny utsigt för mina
pligter och öden*.
Derefter fortfar han sålunda: ^Ibland de olyckor, som
hopat sig på det tidehvarf, i hvilket vi lefva, är förlusten af
egendom, embete och andra yttre fördelar, ja af sjelfva lifvet, ett
mindre ondt, kan hända, än detta andeliga lidande i hjertan,
som våldsamt slitas ifrån hvarandra, och från ett gemensamt
band af pligter och rättigheter, önskningar och bemödanden, för
hvilka d<?n enhet söndras, som utgör lifvet, styrkan och
sällhe-ten af det vi kalla Fädernesland, hos hvilka sjelfva de
samhäl-liga känslor och medborgerliga tänkesätt, som, na st Religionens
oändliga föremål, äro de högsta och ädlaste af menniskolifvet,
bringa’ i en inbördes strid, som förvittrar och mattar, och
slutligen kanske dödar dem alla. — Äfven den, som å en lägre
ställning afgör blott sin egen och de sinas välfärd, kan icke,
atau en strid inom sig sjelf, som lemnar sår i hans hjerta,
bestämma sig för endera af tvenne lika kära, lika dyrbara hälfter
af ett styckadt Fädernesland; dragen på ena sidau åt deu bygd,
der han först såg ljuset och himmeln och våren och skörden, åt
<le grafvar, der hans fäder bvila, åt de hyddor, der han saknas af
blodsförvandter och ungdomsvänner, åt den krets, der han
arbetat, åt det hem, der han njutit hela den gladare hälften af
men-niskoäldern: och på den andra sidan hänförd af den urgamla,
oaktadt alla skiften alltid lagbundna Regering, som icke blott
skyddat hans yttre varelse, utan ock fostrat den inre, och lärt
honom att känna en meHiiiskas och medborgares värde!" o. s. v.
,.Deu strand jag öfvergifvit, och de föremål för min
kärlek, jag der lemnat, ma som oftast kalla min tanke öfver hafvet
och stundom locka en tår ur mitt öga. Men, i det jag tröstar
mig öfver deras öde under en Regering, som gör allt livad en
främmande kan göra, för att tillfredsställa ett barn, som han
ryckt gråtande ur sina föräldrars sköte ; skall jag” etc. —
aBe-trakteu mig, mine Herrar, icke såsom den ringa person, här
framställt sig för edra ögon, utan såsom en ibland lemningarne
af den tacksamma nation, som, i sex och ett halft århundraden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
