Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vigtigaste omständigheten härvid är likväl den, att franska
tragedin ännu icke då hade uppenbarat sig lifslefvande som för oss
i Rachels person. Derom kan intet tvifvel ega rum, att om
Franzén hade haft den lyckan att se henne icke spela, utan
lefva opp som Athalie och Phèdre, skulle han glömt, att dessa
damer deklamerade franska alexandriner, och nästan trott, att
de talade sitt modersmål. Huruväl han likväl på senare tid
hunnit förlika sig med detta versmått, bevisade den förtjusning,
hvarmed man hörde honom beundra Victor Hugos „Hernani,”
medan vi här hemma uppfostrades till att i detta stycke endast
se ett „skralt lappverk.” Denna Franzéns håg och lust att
glädja sig åt förtjensten af poetiska verk, i hvilka andra kände
sig lycklige af att upptäcka idel fel och brister, ådrog honom
stundom stränga tillrättavisningar från deras sida, hvilka togo
för afgjordt, att en literär produkt måste göras för sina fels,
och ingalunda för sin merits skull. Så räknade man honom
högeligen till last, att han tillåtit sig berömma i „Allmän
Litteraturtidning” som utkom i början af detta århundrade uti Åbo,
ett poem af Leopold, som besjöng det föregående seklets slut.
Det måste väl medgifvas, att berömmet hade kunnat tåla vid
någon afprutning. Men så sörjde „den nya skolan” i Sverige för,
att de mest afskräckande exempel på motsatsen uppställdes.
Hvad denna nya skolas skriföfningar åt detta håll uträttade,
söker sin like och finner det knappast. Och likväl upprepas på
alla tiders och folkslags kritiska domstolar motstycken till den
„händelse i Athen,” som ofvanför citerades. En väsendtlig
olikhet mellan den „händelsen” och de kritiska bragder, som med
hårda, grofva händer utfördes i „Polyfem” och „Fosforus” etc.,
visar sig likväl omisskänneligen. Medan den atheniensiska
domarens kraftyttring är riktad emot ett stackars kräk, hvars ruin
icke drager någon med i fallet, rusa fosforisterne vildt emot sitt
lands literära heroer och, förminskande sålunda fäderneslandets
andliga makt, göra på sitt vis, hvad rikets utvärtes fiender nyss
förut hade gjort i materielt hänseende. Förglömmas bör i alla
fall icke, att den nya skolans vresiga kämpar viljelöst stretade
i en Nemesis’ hand, hvilken bestraffade de gamle herrarne, för
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
