Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inre, sluta de sällan förr, än intet återstår mera att
förstöra. Till dessa hjeltelynnen hörde äfven den
ifrågavarande tystlåtne, slutne, lattsnäste mannen. — Taflan, som
framkallat dessa reflexioner, hänger nu, sedd af ytterst få,
på ödslig ort långt bort i Tavastland. Men faäng upp den
uti någon af mellersta eller södra Europas höga
furstesalar och teckna derunder på försök namnet Rembrandt!
Och si! Tusendes blickar skola hänryckta hvila derpå
utan att kunna rycka sig lösa. — När jag talade derom,
att endast geniet kunde gifva oförgängligt lif åt Wredes
minne, tänkte jag på Finnberg. Det vore besynnerligt,
om det icke skulle hafva lyckats honom, så långt
begreppet af oförgänglighet låter förena sig med en bit
lärftssvepning. Det vissa är, att man gripes af
ovil-korlig rysning, när man varsnar, huru hans tafla lefver
— ehuru begåfvad med så litet af lifvets vilkor. —
Jag vet ej mera, huru månget år förgått, sedan jag en
mörk höstqväll hamnade på någon af Finlands kuster,
som bära grofva perlband af klippor kring sina
utsträckta armar. Följande den stråt, hvarpå Runeberg
sedermera visat vägen i sin „färd från ÅboTl, hade jag
hunnit ett stycke, då framspringande gnistor eldigt
vinkade till en hydda, mycket låg, mycket nedlutad
uu-der bördan af sitt mossbetyngda tak, hvaröfver liksom
medlidsamt böjde sig ett par halft förvissnade träd,
troligen årsbarn med sjelfva kojan. Då talade en röst
från sandmon *) derom, att målaren Finnberg, hvilken
konstförståndige herrar i staden brukade till att
försköna träfötter vid kakelugnarne och mera dylikt,
utgått ur denna hydda. Målarens gamla moder dvaldes
ensam, tärd af nöd, der ännu. — Det var Sveriges
hufvudstad, som sedermera med tillslutJia ögon såg
sonen duka under för en dylik, rysligt stegrad. Äfven
till honom hade likväl Rabbe Wrede dessförinnan, så
*) Pargas malm.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
