Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fliita trådar, hvilka lika Oceanen omspinna jordklotet. Han ser
djuptänkta lagar skipas på ställen, der vilddjuren fordom
ut-öfvade otyglad näfrätt. Han ser tempel, i hvilka anden,
om-gifven af mångfaldigt skiftande former, uppsvingar sig till en
enda kärleksrik Gud, endrägtigt stå invid hvarandra i de
trakter, der fanatismen kanske fordom hemburit blodiga offer åt
vreda, hämndfulla väsenden: Han ser med ett ord i Peters
jätteborg ett kraftigt uttryck af den i verkligheten framträdda,
ordnande jätteanda, som lifvade den man, hvilken ingjöt nytt
lif i det till känsla af sin egen styrka vaknande Ryssland.
Och han ser uti den arfvingen af hans spira rastlöst med
samma kraft som han sjelf verka för det mål, emot hvilket den
tolfte Carls besegrare riktade sitt folks ännu ovana steg.
Men då Alexander Newsky skådar, huru detta folk med
tacksamhet och tillförsigt höjer sina blickar till den, som med säker
hand leder dess öden, dröjer han kanske öfverraskad vid
anblicken deraf, att nationer, som äfven sändt mot honom sjelf
sina bistra kämpar, nu välsigna uti arfvingen af tsarernes krona
sin fader och välgörare och i dess son borgen för sin framtids
gladaste hopp.
Och detta hopp är det ju, som i dag kommer vårt hjerta
att åter klappa gladt, sedan minnet af det förflutna satt dess
vågor i orolig svallning. Dess kraft är det, som, — ehuru
vin-darne i hvirflande fart redan ila bort med de guldblad, som
de röfvat från trädens hit intills af smaragder smyckade kronor,
och ehuru tusen sorgetoner, med hvilka klagande flyttfåglar
under sin luftiga segling taga afsked från fjärd och lund,
fram-sucka, att naturens höst redan segrande intågat uti Norden i
den flyende sommarens spår — dess kraft är det, som likväl
framkallar en vårfläkt i tusen sinom tusen hjertan. Redan
forntida myter hviska derom, att, när de öfriga goda genier,
som af gudarne voro ämnade att ki-ingsväfva de dödliges
vandring genom ökname här nere, flyktande svingade sig bort till
sina himlar åter, qvarblef hoppet ensamt hugsvalande de
sörjande. Men icke blott de olyckliges goda engel är hoppet,
äfven vid deras sida, som tömma glädjens fulla mått, måste denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
