Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
på detsamma gå i fullbordan, då lian förkunnar den, som sju
barn ha/ver, hon skall elända varda och af hjertat sucka,
thy deras sol skall bittida på dagenom nedergå, och deras
berömmelse och glädje en ända hafva.
Eviga Fader, konungars konung! Du skall ock bönhöra
oss, då vi anropa Dig: ingif Alexander Nikolajevitsch
visdomens anda, att han måtte allting väl förrätta. Led honom
sjelf o Herre! på dina viigar. Måtte han aldrig glömma det
råd, en huld fader redan i gamla testamentets tider — då han
tänkte, att hans bön hörd var, att han dö måtte — gaf sin
älskade son, sägande: tacka Gud alltid och bed, att han
Dig regerar, och att Du i allt det, Dn Dig företager,
följer hans ord.
Yäl behöfva vi icke befara, att Försynens pröfvande hand
skall ålägga denne vår Alexander i stunder, ännu fördolda
bortom framtidens förlåt, att, liksom de herrlige bland hans
förfäder, hvilkas namn han bär, med ansträngning af all kraft
värna hus och hem, fosterland och altare emot hotande faror.
Men behöfver han trogne kämpar, skall han väl låta sin stämma
ljuda bland våra dalar och höjder — och den skall icke utan genljud
förklinga, och finnarne skola då tåga ut, såsom fordom man ur
hus, beredda att våga allt för dem, de öfver allting på jorden
älska. Mine unge vänner! Mången bland Eder är lycklig nog
att som fader vörda en man, hvilken fosterlandet med stolt
tacksamhet räknar bland desse sina ädle, höghjertade söner,
hvilka under farors hot, som tycktes komma äfven det
djerf-vaste mod att blekna, under brydsamma förhållanden, de der
syntes mäktiga till att förvirra äfven det mest beslutsamma
sinne, ej ett ögonblick tvekade att stå eller falla för de
förbindelser, som af tro och ära vid deras bröst blifvit fastade.
Mer än en ibland dem har gjutit ut sitt renaste hjerteblod
hellre ån att låta det band, som fästade honom vid pligternas
trofasta ankare, ryckas ur sin barm. Skulle då icke den mark,
hvarpå vårbäckarne af deras varmaste offerblod strömmat,
bränna under Edra fötter, i fall I icke. ehuru under förändrade
förhållanden, voren beredde att besegla trohetslöftet emot fäder-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
