Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
krigets förfärliga allvar, såsom Europa sport, att våra fiender
roat sig med att det göra.
Men lika så litet, som vi tro på verkligheten af de
drömmar om en evig fred, hvilkas pålitlighet och sanning man
nitiskt förkunnat i samma nejder, från livilka man nu med samma
nit är redo att utkasta krigets brandfackla öfver verlden, tro
vi derpå, att kriget är det värsta af allt ondt. Det gifves
tvärtom mer än ett slag af uselhet och elände, som, inympadt
på folkens själ af en freds långvarighet, hvilken begynner
drömma om sin evighet, kan förderfva och förnedra själen vida
mer, än krigets vildhet mäktar tillintetgöra folkens lekamliga
lycka, — och som blott af krigets skoningslösa framfart kan
trampas ned i det stoft, dit det hörer. Krigets mordengel
måste tid efter annan uppröra menniskolifvets stagnerande bölja
för att verka helsobringande såsom den fridfulla, äfveuledes af
Herran utsända engel, hvilken uppfriskande nedsteg i
Be-thesdas våg.
I, stridens män, åt hvilka vår varma, aktningsfulla
hyllning nu egnas, för eder blick måste den tid, till hvars möte I
manligen gån, te sig såsom eder bestämmelses rätta högtidstid.
Väl veta vi alla, att fredens ädlaste kännetecken, bildning,
vetande, humanitet i föga vanlig grad äfven för Er ega ett högt
värde och stor betydelse. Men öfvertygelsen om eder kärlek
för dessa fredens företräden ökar endast vår visshet derom, att
I med desto gladare mod skolen kämpa för det land, som lärt
Er att skatta bildningens sak såsom sitt högsta goda, och att
ej ens stridens bistraste hetsighet någonsin skall kunna hos
Eder qväfva känslan deraf, att det är krigarens humanitet,
som uppdrager gränsen mellan den verklige bjelten och
barbaren, huru djerf än denna må rusa emot farorna. — Er tillhör
den tid, som närmast stundar; och vi prisa Er lycklige, emedan
tillfället ej skall länge låta vänta på sig, då det är Eder gifvet
att med tappra handlingar bevisa, huru väl värde I varit att
åtnjuta aktning och tillgifvenhet äfven under den nu förgångna
tiden, som närmast tillhörde oss, fredens män: en tid, då tänka
ädelt var en ädel handling, och vilja redligt en ärofull bragd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
