Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
medborgare deri och vilja göra våra rättigheter såsom sådane
gällande.
Detta förklarar, hvarför jag står på denna plats inför
denna församling i detta höga rum.
Och när jag närmare begrundar saken, så synes mig, att
firandet hos oss af Shakespeare icke är så förmätet, som det
vid första tanken derpå kunde synas. Detta är icke första
gången vi visa deltagande och sympati för Shakespeare. Det är
icke första gången vi söka att genomtränga den djupa anden
äfvensom den verld, han skapat. Läst och beundrad har han
utöfvat sitt inflytande äfven bland oss. Också inom vår ringa
skaldeverld har han utöfvat ett mäktigt inflytande, ett inflytande,
sådant som en stor ande ntöfvar, det vill säga, som vårsoln
verkar, framkallande alla ting efter deras egen art.
Så har Shakespeares ande verkat på många ibland
skaldekonstens högste idkare i detta land. Redan detta vore nog att
berättiga oss att fira denna fest. Och dock kan jag åberopa
ännu en sak, som jag anser för den allra högsta, den allra
märkvärdigaste, och som mer än något annat berättigar oss att på
sätt och vis räkna Shakespeare bland vårt folks själsförvandter.
Det, som icke någon, den der idkat skaldskap som konst, har
uppnått, det har det finska folket åstadkommit och detta så, att
man svårligen i hela verldsliteraturen kan förete ett motstycke
härtill. Det ur i Kalevala som det finnes. Der har det finska
folket diktat sin tragiska Kullervo, som genomgås af samma
princip — om jag vågar nyttja ett så trivialt uttryck — som
manifesterar sig i Shakespeares sorgespel.
Shakespeare hade vördnad för de andliga makterna i
verl-den, men tillika lemnade han individens vilja en obegränsad
rättighet att välja äfven det orätta, låtande slutligen äfven denna
vilja böjas för att försona sitt val.
Denna förfärligt tragiska lust att låta också det härligaste,
det stoltaste böjas, men böjas sålunda, att det sjunker för att
försona hvad det brutit, allt detta finnes hos Kullervo. Han har
njutit af hämnd och af kärlek och i öfvermått af allt. Han har
nyttjat sin frihet främst, och han står sålunda ensam i denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
