Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingen känner ju så förträffligt som Ni sjelfve edra sjökort,
ingen kan hafva en djupare insigt i edra kartors uppgifter.
Finnes det väl något enda exemplar bland dem alla, kvilka
under mer än ett halft sekel tjenat svenska flottan till ledning,
der icke ett ganska märkbart streck finnes uppdraget öfver
Ålands haf och fortsatt, så långt Bottenvikens stora strömfåra
räcker. Och dylika streck emellan tvänne länder betyda ju, att
eho, som öfverstiger dem, bör anse sig såsom främling på deras
andra sida, vara beredd på bekymret att ur sin språklåda
fram-söka ett annat tungomål än sitt eget för att hafva till hands
skiljemynt, hvarmed han kan reda sig i tal med dem, som möta
honom. De lokaliteter, i hvilka han träder iu, äro för honom
lika obekanta som menniskorna, af hvilka han derstädes
ernot-tages. Emellan honom och desse framstår ingenting för den ena
såväl som för den andra förtroligt och väl kändt, såsom liade
de alla sina dagar lefvat, sträfvat, talat endast sinsemellan.
För Eder, mine Herrar, hafva de nyssnämnda strecken,
dem menniskohänder dragit öfver Ålands haf, svårligen haft en
så afspärrande betydelse. Likasom böljorna efter gammal vana
gå helt obekymrade öfver de råmärken, om hvilka deras
navi-gationskort icke lemnat dem någon anvisning, så torde de
likheter med edert lifs vigtigaste, innersta elementer, dem Ni
anträffat ännu på andra sidan demarkationslinieu, hafva < fverraskat
eder uppmärksamhet. Vi veta ju dock alla, hvarest dessa
analogier haft sin utgångspunkt och fått sin ostörbara riktning.
När svenske män och finske stöta tillsamman, är det ju
såsom skulle tvänne vandringsmän, hvilka någon tid varit åtskilda
men ändock mycket längre trampat samma vägar och stigar,
åter en gäng hafva glädjen råka hvarann. Deras återseende
förbittras ej af förebråelser, dem minnet af deras sammanvaro eller
skiljsmessa kunde framkalla. Ty ljuft och ledt, lycka och ofärd
hafva de redligt och som goda vänner delat. Deras
gemensamma färd begynte redan tidigt i deras läroår, ehuruväl
sveu-skarne också då, såsom så ofta äfven annars, hade icke ringa
försprång framför kamraterna. Med säkrare, jemnare steg
framgick dock hvardera parten under läroåren. Omsider trädde de
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
