Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
kade brasan. aMan måste", sade konungen, abafva le diable au
corps för att kasta sig i sådana äfventyr som jag.” Men nog
måste vi medgifva, att det är en annan makt, som drifver en
att strida för idéer, de skönaste idéers förverkligande i
mennisko-lifvet. Det itr ej djefvulen, som lifvar folk att kämpa för
andra nationers bestånd, att uppoffra allt hvad en menniska kan
uppoffra för andras väl, att strida med tiomannamod emot
hundratals svårigheter.
Myhrberg drefs till Södern, den stormupprörda, oroliga
Södern på Medelhafvets stränder. Han kom till Frankrike, men
på denna sidan Pyreneerna fanns det för tillfället intet för
honom att uträtta. Då kastade han sig hjeltemodigt i den spanska
striden. Här är ej stället att skildra denna strid, lika rik på
erfarenhet som pä faror. Det var Riego. som den tiden var den
ledande handen på pyreneiska halfön. Hans motparti reste sig
och hängde honom; folket såg på ocli såg nöjdt ut. Men helt
annat var det intryck, detta gjorde på Myhrberg. Han stred,
såsom han brukade strida, med mod och ihärdighet, vardt
slutligen fången och förd till Marseille.
Då han äter var blifven fri, kom ryktet, att Hellas stigit
upp och rest sig mot förtrycket, som hvilat äfven dess heliga
jord. Hvar och en med någon poesi i sin själ måste känna sig
iipplyftad vid denna underrättelse; så ock Myhrberg. Han
be-gaf sig till Grekland, och här utkämpades hans oförgätligaste
strid. Här fann han också, att de döda hafva det mycket bättre
än de lefvande. Det var en tid, då Europa lyssnande stod och
väntade med ångest, huru det skulle gå med Grekland. Jag
minnes mycket väl, huru det budskap kom till oss unga
studenter i Åbo, att Myhrberg med den plats, han hjeltemodigt
försvarat, blifvit uppbränd. Det grep oss djupt, och jag minnes,
huru jag i djupa tankar gick på Tavastgatan, begrundande, huru
jag på ett värdigt sätt skulle besjunga hans minne. Lyckligtvis
blef det ingenting af, och — hvad som bättre var — Myhrberg
hade ej blifvit uppbränd, och han kom ännu mången gång i
tillfälle att bevisa detta, såsom vid den oförgätliga belägringen af
Akropolis. Det är en ej vanlig lott att draga svärdet till för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
