Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Yi veta väl alla, att utgångspunkten för vår högtid är den
tillfälliga omständigheten, att för femtio år sedan, när terminen
begynte i akademin i Abo, inskrefvos nära nog samtidigt trenne
män, om hvilka man visste i liufvudsak lika litet, som om dem,
hvilka tid efter annan skrifvas in. Man minnes dem någon tid
och så glömmer man dem, ocli efterverlden firar ingalunda fester
för hvarje femtioårig student. Med desse var det annorlunda.
Redan det att bära lifvets bördor genom femtio år, förtjenar att
aktas. Hvar och en, som bar pröfvat denna tidrymd, vet, att
det ej är blott för lust, som han der rört sig, och att manbaftigt
arbetat sig genom denna tids svallvågor, förtjenar väl ett
erkännande. När man fyllt sitt mått så, som desse tre det gjort, när
man, såsom desse. har framstått såsom bärare af nationens
intressen, såsom ledare för ungdomen och aldrig förtröttats,
medan man sträfvat för fosterlandets bästa, då är det rätt och
tillbörligt, att vi buga oss för dem och tacksamt erkänna det de
gjort.
Det var icke någon glad tid, den tid desse tre inskrefvos,
två i den österbottniska och en i den nyländska afdelningens
matrikel. Det var en dyster tid. Verlden hade öfveransträngt
sig för att kämpa för det, som den ansåg vara det bästa, för
att bekämpa denne den nya tidens Briareus, som med hundratals
armar omslöt allt, som stälde sig i hans väg. Det fordrades
stor kraft dertill. Furstarne -hade för att stimulera folken
lof-vat mer, än de sedau ville hålla, och sörjde nu öfver, huru de
skulle kunna stilla dessa anspråk, som de sjelfva hade framkallat,
och hvilka ej voro ringa. Till vårt undangömdå land hade,
tycktes det, föga af verkningarne häraf hunnit, och dock hade kanske
till intet land verkningarne sträckt sig så genomgripande, så för
all framtid banbrytande, som just till oss. Det är ett underligt
bevis på den lifskraft. som då fanns och som, med Guds hjelp,
skall finnas i all tid hos detta sega folk, att det, efter så svåra
brytningar med många tiders jernhårda förhållanden, står
upprätt ännu, beställer om sitt hus, arbetar och sår, visst 0111 den
skörd, som erfarenheten har visat så ofta svika. Och vid detta
universitet, som, så ungt det var. redan tvänne gånger varit till-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
