Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De vigda orden, den vigda sången hafva välsignande sänkts
ned i denna öppna graf och invigt henne till sista hvilokammare
för den hädangångnas sista slammer. Skall en röst. trängande
fram ur lifvets livimmel, våga höja sig här i denna stund och
bryta tystnaden, som kringhägnar grafvens frid?
Vore det endast min egen talan, jag egde att föra nu, föga
nog skulle jag då fördrista mig att taga till ordet, huru många
personliga anledningar än må ropa ur djupet af mitt hjerta:
tala! Men vid denna graf känner jag mig som tolk af de bästes
mening i vårt land. Ja, det är som ålade mig fäderneslandet
sjelft att såsom dess ombud frambära ett tacksamhetens
afskeds-ord till den dödas för alltid — efter jordiskt sätt att se —
tillslutna öra.
Vid tusen sinom tusen grafvar fördes ju sorgens talan blott
af anförvandters och vänners suck och tårar. Der sådana
uttryck för saknaden ej förnimmas, är grafvens rand lika stum som
grafven sjelf. Äfven vid denna tolkas sorgen af samma tysta
språk så innerligt som någonstädes. Men här är det likväl icke
nog. Hvarför förslå den hvardagliga saknadens vanliga
modersmål icke nu som annars? Jag anser såsom en lika dyrbar som
oafvislig pligt att till tanke, till ord binda det svar på frågan,
allas vår känsla endrägtigt gifvit derpå.
Äfven här ute i naturen, när menniskorna anträffa ett
föremål, som, ehuru uppehållet af plantans fibrer blott, egt lifskraft
nog att länge trotsa både stormarnes våld och blixtens hot och
solskenets brännande hetta utan att brytas eller förtorka; som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
