Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af allt det der, som tagit rummet i säker besittning. Ja, det
kunde ju till och med hända, att menniskorna, som känt sig
andeligen och lekamligen tryckta af den instängda luftens qvalm,
vederqvickas genom det vänliga besöket från friare rymder. Och
sammalunda inverka äfven konstens högt öfver den hvardagliga
nyttans täflan sväfvande genier lifvande, upplyftande på
mennisko-bröst, sammanpressade genom beliofvet och vanan att ständigt
luta sig nedåt för att upphemta, livad jorden har att åt dem
bjuda.
Yar det icke en sådan lifgifvande, höjande fläkt, som
genomilade hvart menniskobjerta vid Auras strand den 9 September sist
förgångna år, då Porthans väldiga stod, ehuru med slutna läppar,
talade till allt folk derom, att det för de till civilisationens
höjder sträfvande nationerna gifves en nytta, en vinning, som med
viktualievigt icke kan uppvägas, och hvars sanna värde ej i mark
och penni kan beräknas? Hvad stodens bronsläppar förkunnade,
kunde äfven finska konstföreningen utan förmätenhet taga åt sig
såsom sagdt till hennes ära. Om hon icke funnits till på den
finska jorden, sannerligen solens strålar haft ett sådant föremål
här att falla på nu.
Men liksom den segrande våren sjunger sin segersång ej
endast genom de frigjorda, höghvälfda böljorna, utan också genom
de spädaste löfs och blommors tungor, så uppenbarar sig den makt,
konsten bland finska folket småningom vunnit, ej blott i verk af
så tidstrotsande djerfhet som det Porthanska monumentet utan
äfven i företeelser, oändligen mera anspråkslösa, men likväl
uppfyllda med löften om en konstens rikare framtid i detta land.
Så t. ex. sitter der i djupa skogen en liten pilt, en herdegosse,
i hvars hand den enkla knifven gör försök att byta sig till
skulptörens mejsel. Han ser i de utkörda kamparne, den afmagrade
boskapen, de små lammen, han fått anförtrodda i sin vård,
någonting helt annat än deras egare veta sig besitta, i dessa kreatur.
För herdegossen hafva de ju betydelsen af föremål för hans ur
slumren vaknande artistiska anlag. Den högsta nytta, han hos
dem erkänner, är den att de låta efterbilda sig i det trästycke,
som åt de andra knappt erbjuder nytta såsom bränsle. Denna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
