Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
222 T7<i Finska konstföreningens årsmölm.
nära nog ensam drabbar ansvaret för det, att planen, utgången,
från denna förening, till uppbyggandet af en nationel konstasy]
på statens säkra grundval allt intill denna stund förblifvit en
bland de sorgeligaste af alla ruiner: en ruin, hvilken icke
qvar-står såsom påminnelse om en byggnad, som reclan haft och
öf-verlefvat sin tid, utan såsom vindfällen, ned vräkta af tillfälliga
vresiga väderilar på platser, der några i lycklig stund
framskymtande solstrålar kunnat kalla upp en tempellund, under hvars
skugga den hemlösa inhemska konsten känt sig ega en af
slumpen oberoende fristad. Det fanns verkligen tider, då en man,
som hade meteorligt brutit sig väg till samhällets höjder, vägde
i sina händer den linska konstakademins blifva eller icke blifva.
Ehuru honom ålåg främst att vaka öfver de materiela intressenas
förkofran, hade han ändock en klar blick äfven för en nytta,
som icke tyngde på vår välfärds vågskål bland de ponderabla.
När han var viss om sin sak, växte hans viljas nerver vid dess
utförande i samma progression som svårigheterna. Och för att
vinna styrka i sin tro på nödvändigheten af en konstakademi
ställde han sin fråga till den institution, hvars statuters första
paragraf ålägger henne att vårda och befordra äfven konsten i
detta land. Hennes votum utföll enhälligt tillstyrkande. När
detta spordes, tycktes både hans egen statsmannaheder och
aktningen för opinionen vid landets högskola ovedersägligt bjuda
honom att uppbjuda all sin fönnåga att sätta verket i gång.
Och likväl hade han den sagolika blygsamheten att låta gå sig
ur händerna tillfället att vinna ära såsom utförare af ett verk,
hvilket redan ensamt .varit tillräckligt att bereda honom en
odödlig åminnelse i häfderna af detta lands kultur och göra honom
berättigad till tacksamhet af en bland dessa mensklighetens genier,
hvilka långt säkrare än den väldigaste potentats ynnest och nåd
disponerar calculus Minervae vid eftcrverldens domslut. Ty i
alla tider har historien förlåtit till och med missbruk af makt
hos de store, hvilka satt sin ära i att bana väg åt konsten uti
sitt fädernesland; och de, hvilka jemförelsevis skuldfriast kunnat
inställa sig vid häfdens restransakning, hafva uti minnets tempel
fått sig anvisade hedersplatser i mon af de piedestalers höjd,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
