Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvar och en bland oss, hafva de för mig ett alldeles specielt.
Ty lifligt återkalla de i mitt minne den tid. då jag för mer än
tjugu år tillbaka åtnjöt lyckan att under sju månader dageligen
i sällskap med den, sedermera till mästerskap hunne, men då
nybegynnande, åt sin konst entusiastiskt hängifne artisten*)
skåda allt det härliga, den eviga staden egde att erbjuda åt
vårt öga, och minnas allt det för vårt hjerta älskliga, vi hade
lemnat i vår gemensamma födelsebygd.
Hvad värde vi än må tillägga den af konstföreningen
senast emottagna furstegåfvan, har hon likväl för oss en långt
större betydelse genom vissheten, hon gifvit, att den blifvande
ledaren af det mäktiga Rysslands öden icke aktar under sin
värdighet att med fortfarande hägn omfatta finska konstföreningen,
med hvilken han jemnårigt uppvuxit till yngling. Skulle någon
anledning för finska konstföreningen återstått ännu att misströsta
om sin gladaste ungdomsdröms förflyttning till verklighetens
verld, borde väl hennes farhågor nu mera i sin tur jagas hän till
chimerernas väsenlösa regioner. Jag medger, att om någonting
förmått bryta ned min tro på nödvändigheten, alt en ädel sak,
för hvilken allt talar, medan intet och ingen mot den höjer sin
stämma, omsider borde segra, så skulle väl ett sådant nederlag
vållats af det ihärdiga missöde, som intill denna stund gäckats
med våra förhoppningar om realisationen af planen till en finsk
konstakademi. Vid hvarje högtidsdag, konstföreningen under de
senare åren firat, hafva mina ord offentligen gifvit uttryck åt
såväl bekymren som förhoppningarne, hvilka af denna plan
förorsakats. Då man sjelf aldrig får ro för de ständigt
återkommande tankarne på en sak, den man anser såsom en helig
pligt att icke låta kullstjelpas af mötande svårigheter, inbillar
man sig så lätt, att andra kunna tåla vid att höra några
ögonblick derom ordas. Då man dessutom haft den förmätenheten
att efter yttersta förmåga söka uppbära en sak af sådan
beskaffenhet, känner man sig liksom stå i skuld inför både samtid och
efterverld för dess misslyckande. Och derför kan man ej heller
*) Wladimir Svvertschkoff. född i Finland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
