Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
spruugligeu åsyftade. Skall den nyss födda finska konsten våga
uppträda vid sidan af representanternes för ver Idens uruista
civilisation, mumiernas? Den har vågat det, väl icke lik
olive-bladet, buret af dufvan öfver den ofruktbara flodens öknar, men
under en långt mäktigare fågels vingars skugga, den ryska
örnens. ehuru blott få af vår konsts alster för tillfället tillätos
smyga sig dit. Men i, stället hade ingen produkt bland dem
inträngt sig, hvilken Finland hehöft blygas att erkänna såsom
sitt fosterbarn.
Detta eldprof inför en kall verldspublik utan några
medfödda sympatier för oss var det strängaste, som anställas kunde:
ty med undantag af våra egna landsmän och möjligen några
varmhjertade magyariska kusiner nalkades bland dessa åskådare
utan tal ingen enda, hvars hjerta skulle klappat med snabbare
slag vid den unga finska konstens lifsfråga. Och likväl stannade
mången icke med nyckfull nyfikenhet blott, utan med m nsklig
välvilja vid detta sammandrag af ett själsarbete, hvars
verkstäder för mängden ej vore stort närmare bekanta än de i månen.
Men främst fängslades de förbigåendes blickar af den
„Ålundska skutan75, gjord att gå längre i rummet och tiden än
någon galeja från samma kuster någonsin gått. Då vi först tingo
sigte på denna kajuta, i sin enkelhet så lik alla de andra, dem
vi sett förr, men genom den prägel, snillet deråt gifvit, så utan
jemförelse med allt, livad vi i den vägen dittills skådat,
återkallades ovilkorligen i vårt minne Drufvas utrop vid anblicken
af den unge Vilhelm von Schverins första strid:
,.Vinas sådan ära med första språng,
Hvad hinner han ej, om hans tid blir lång!•’“
Likväl voro dessa språng af den tjugutreårige målarens
pensel ingalunda de första, om hvilka finska konstföreningen
tagit kännedom. Det skall i en framtid räknas bland
föreningens bästa meriter, att liou allt ifrån den stund, då hon gjordes
uppmärksam på, hvad man möjligen kunde vänta af den
åländske gossens lofvande anlag, tog vård om dessas utveckling med
en ihärdig omtänksamhet, som nu mera nästan tyckes lifvad af
siareblick. Konstföreningen drog genast försorg om, att tillfälle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
