Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Våra landtdagar begynte, de sammanträdde och diskutera®
med ail den skicklighet, den patriotism, som vi så gerna er-:
känna, den ena gången efter den andra: men att man någonsii
skulle hört ett enda ljud, att någon konstakademi eller några
dylikt skulle uppstå, det väntade man förgäfves. Nu förstora
jag, hvad grefve Armfelt velat. Han hade velat hafva stöd här-:
ifrun och derifrån. Att jag manade honom, det var honom icke
tillräckligt. Han fick fred för mig, och jag inskränkte mira
sista förhoppningar till det, att ett förslag, som kejserliga sena^
ten sjelf för långa tider tillbaka gjort, att skaffa en hederlig
subvention åt konstföreningen, skulle tagas upp ånyo. Det tog
upp i ch misslyckades.
Det må dock icke förgätas i alla fall, att såsom medlas
mellan linska konstföreningen och dess beskyddare var Armfelt
den enda, som något har gjort. När han är borta, är kommul
nikationen ty värr så nfbrnten. som den är och kommer att, för*
blifva mellan planeten Mars och oss, åtminstone tills vidare, såJ
fruktar jag. Vi böra med tacksamhet erinra oss i alla fall, atj*|
vi hade grefvens förord att tacka mången gång för en välvillig
hågkomst på dessa trakter.
Armfelt var i det hela en man, som för konsten rent
personligen hade bordt vara ovärderlig, den skrifvande konstenJ
den skulpterande, den målande. Han var din vackraste yng-T
ling, som student fordomdags, då lian idkade studier i Edind
burgh och gjorde bekantskap med sin gamle vän John Russell
o. s. v. Der väckte han förvåning genom sin fägring. Finska kon-.l
sten har sörjt mindre lyckligt för att bevara bilden af denne i
så många hänseenden märkelige man.
En sak skulle jag dock hoppas, att den linska konsten!
kommer att bevara i tacksamt minne: Armfelt låg på sin döds-«
bädd, det var några dagar, innan han uppgaf sin anda. Kejsar l
Alexander, vänlig som han alltid varit, besökte honom då. Arm-l
felt, ehuru svag, höjde sin röst under samtalet, så att man för- ]
nam, livad detta gälde. Han tackade kejsaren för den person- ]
liga välvilja, som honom alltid blifvit bevisad, men främst tac-;l
kade han för den välvilja, hvarmed kejsaren omfattat hans fä-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
