Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skapligt. Hoving skall för sin kärlek till vår konst icke blifva
glömd.
Sist tager jag mig friheten att, innan jag slutar, påminna
om en annan tacksamhetsskuld; denna påminnelse går långt
nog tillbaka, äfven utanför mitt eget medvetande. Det var 1865,
jag hade då äran besöka min store gynnare,
ministerstatssekreteraren Armfelt; jag plågade honom då som vanligt med planerna
för den finska konsten, och han hade bättre förhoppningar då än
vid de flesta tillfällen; han hade talat med Hans Majestät
Kejsaren sjelf derom — vår konstförenings beskyddare hade då
stigit fram såsom tronföljare. Kejsaren hade vändt sin tanke på
denna uya tillställning och han sade: maintenant <ju’il est riche
il-faut, och derpå, byggde såväl Armfelt som jag åtskilliga
förhoppningar ; huru de realiserats, vet man. Men midt under detta
samtal sade han: cmen hvad har finska konsten gjort för Pehr Brahe.r’
Ingenting sade jag, men den skall göra det nu; när de stora
planerna realiseras, så skall finska folket väl betala sin eviga skuld
till den mest ljusförande makt, som näst Gud verkat för detta
folks utveckling. Och jag insisterar derpå. — Då finska
universitetet firade sitt 200 åriga jubileum, så sade jag med ord allt
hvad som i min förmåga stod till att betala denna skuld och
återkalla Brahes minne. Finska konstföreningens öden må blifva
hvilka som helst, jag ålägger den det, i kraft af den ära, som
så länge vederfarits mig att föra dess talan: när universitetet
firar sitt jubileum ånyo, det vill säga, när det egt bestånd ett
fjerdedels årtusende, då pålägger jag er — min röst har då
längesedan tystnat redan — hvem som också då må föra den
finska konstens talan, den måste väl komma ur något finskt
hjerta ändå — han må påminna derom, om denna stora obetalda
skuld till Pehr Brahe. Finska konsten bör och kan dock
göra något stort, må den uppbjuda all sin kraft; det blir då ett.
stort verk. Den split, som nu för tiden söndrar äfven
artisternas sinnen, skall smälta tillsamman i kärlek, i tacksamhet och i
glädje vid den festen. Jag har aldrig afundats någon, afundas
icke heller nu någon, men jag afundas dock de lycklige, som få
fira en sådan fest och som hafva åstadkommit en sådan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
