Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hos samma folk. Yerldskunnigt är ju äfven det ohejdbara ofog,
skolasticismen bedref under egiden af Aristoteles’ läror och
under förevändning af att trognare än någon annan hafva
uppfattat och efterföljt dessa. Och närmare till våra tider uppsöktes
i hans skrifter reglor, hvilka, ifall de hade förmått utbreda sig
till allmän giltighet, ohjelpligen skulle beröfvat verlden lyckan
att ega en Shakespeare.
Till detta sistnämnda onda har Aristoteles bevisligen varit
endast en oskyldig anledning. Och sannolikt gäller detsamma
äfven angående flera andra förvillelser, hvilkas urkälla man velat
finna hos honom. Men någon skuld för så många olikartade,
missförstånd torde i alla fall ligga också honom sjelf och ej blott
hans blinda anhängare till last. Kanske kan en förklaring öfver
åtminstone en del misstag, hvartill hans läror gifvit anledning,
hemtas ur hans, med vederbörligt stagiritiskt dunkel afgifna svar
till Alexander, hvilken yttrade sin missbelåtenhet dermed, att
hans lärare låtit det utgå till allt folk, som de sinsemellan på
tu man baud bedrifvit; L,min bok är lika väl obekant som bekant.’*
Vill man draga slutsatser af detta ord, hvilket vår tids
Aristoteles,-Hegel, med synbar tillfredställelse citerar, tänkte väl den store
läraren från Strvmons stränder nästan som hans posthume lär-:
junge vid Sprees: ttdet är blott en, som har förstått mig, och
äfven han har missförstått mig.1’ Men en författare, som är nog
anspråksfull att söka näring för sin sjelfkänsla äfven ur
medvetandet, att hans skrifter äro — för att begagna en bland
Aristoteles’ egna termer — så esoteriska, att de iinnu då, när
de öfverlemnats i kunskapsökandes allvarliga händer, förblifva’
lika obekanta som förut, har väl Lan rättighet att beklaga sig
öfver misstydningar, till hvilka hans tankeöfningar gifvit anledning? ,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
