Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bafva känt, huru Damoklessvärdet hängde öfver 1’ehr Brahes
liffulla skapelse, och vi voro mången gång beredda på, att en
slump kunde tillintetgöra detta odödliga verk, och dock bjödo
vi till att upprätthålla det och lyckades också.
I sjelfve hafven för icke längesedan hembjudit eder
hyllning åt en man, som för tjugu år sedan stod i studenternes
främsta led, full af framtid. Nu nämner hela verlden hans
namn med aktning och beundran. Vi se i honom en, som
förenar intelligensens styrka med en energisk handlingskraft; det
är det, som utgör mannen i högsta mening. — Der borta ären
I i tillfälle att då och då beundra ett dramatiskt stycke af en,
som icke längesedan stod som student med i främsta ledet också.
Det är icke blott snillets styrka, som deri har uppenbarat sig
— det beror af Gud och naturen — men det, som intresserar
oss närmast, är den styrka i bildning, som deri uttalar sig på
ett slående och gripande sätt; och detta år universitetets
för-tjenst och talar för den bildning, vi hafva sökt upprätthålla
vid denna högskola under en tid, då hon hade en större
betydelse för sitt eget land än någon annan sådan i verlden. Det
gläder mig att omnämna, huru universitetet och hela landet haft
anledning att bevittna detta och glädja sig åt de representanter,
som det skickat på en mark, som nu mera är utländsk för oss,
men som icke alltid varit det. Der sammanträdde vårt
universitets representanter med målsmännen för hela Skandinaviens
framtid; det var en täflan om bildning, om humanitet, som det
gällde. Innerligen har det gladt oss, att det icke var våra
finska studenter, som stodo i sista rummet i denna ädla täflan.
Det var en helsosam resa, en helt annan än en lustresa i
vanlig mening; det var till en del en försoningslustfärd. Strid är
lif, det veta vi nog, men all strid sträfvar till försoning, och
försoningens lif är högre än stridens. Det är helt naturligt,
att strid måste existera äfven bland dem, som äro egnade att
helsa hvarandra som vänner; men äfven striden kan urarta till
onaturliga förhållanden. Hvad Sverige beträffar, så vore det
öfverdrifvet att, när man granskar skrifterna, fordra, att öfver
allt en känslopolitik skulle gjort sig under århundraden gällande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
