Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vid konstnärsgillets årsfest.
(Den 5 Februari 1866.)
(F ragment.)
(Till minne af Henrik Borgström junior.)
I.
När vårsolen senast återsåg våra nejder, lyste dess öga
enligt hennes humana kosmopolitiska sed både öfver goda och
onda. Helst tycktes dess blidaste sken likväl faLla öfver de
goda. Man trodde sig ju kunna ana dertill, då det vackra
Willinge badade sin strand i de gyllene strålarne, och de
allvarliga träden blickade gladare ned från sina höjder mot
däl-dernas friska grönska och på konstnärsgillet, som flyttat dit ut
för att fira sin vårfest. Och äfven om blommor endast här och
der tacksamt skådade upp från marken mot den vårliga dagern,
andades blommorna i menniskornas håg desto rikare ut sin
glädje.
Hafva dessa blommor sedan dess hunnit allaredan falna,
förvissna? Den fest, till hvars firande konstnärsgillets ledamöter
och vänner i qväll församlat sig åter, skall på frågan lemna ett
svar, som icke kan misstydas.
Men sjelfva festen, skall äfven den få gälla för hvad den
är och vill vara? Derom torde meningarna vara delade, väl
icke på detta rum, men desto mer måhända utanför detsamma.
Kanske utropar man der som bäst: tthvilken djerfhet, för att
icke begagna ett ännu mera uttrycksfullt ord, hvilken djerfhet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
