Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
som vanligen påläggas oss andra endast af det hårdaste missöde.
Medan vi beqvämt ocli behagligt njöto af lifvet, vurmda af
hemmets härd och en vänlig omgifning, arbetade ofta nog våra
artister der box-ta i främmande länder med frusna liänder, dem
endast deras varma själ lijelpte att qvarhålla penseln, och svulto
mången dag lika mycket som hvem som helst bland dessa
landsmän, åt hvilkas lidande man menar, att konstnärsgillet borde
hembära offret af sin glädje i q väll.
Men de, som sålunda skulle vilja beröfva konstnärsgillet
glädjen af denna flyktiga stund, emedan äfven sorg samtidigt
bor i detta land, besinna icke, att det är emot konstens egen
försonande bestämmelse i menskligheten de ifra. Hennes
uppgift är likväl den att lyfta upp de sinnen, dem sorg och nöd
nedbrutit. Från det monument, hon upprest, stiger saknadens
tårfylda blick mot ljusare rymder ur grafvens mörker och grus.
Målarens tafla qvarhåller i älskeligt ljus ljufva färger och drag,
hvilka i verkligheten längesedan bleknat och förvissnat.
Och sångerna, som stämmas upp på griften, dit de
försjunkit, hvilka varit oss de käraste på jorden, borttager makten
från de sörjandes suckar.
Det vore ju hädelse, om man sade åt sorgen, som
begråter de ömmaste förluster: grafmonumentet, duken, livarur ler
emot dig den borgångnas vänliga blick, tonerna, hvilka
öfver-rösta din klagan, de blygas ej att hjertlöst förhåna dina qval.
Och hädelsen vore nära nog lika oädel, om den ville tyda
konstnärsgillets snart bortilande glädjeyttring såsom förhärdelse mot
vårt lands långvariga bekymmer och nöd. Anspråkslöst har ju
dess fest tagit sin tillflykt till den sista randen af Finska vikens
strand, der en mensklig boning erbjöd oss hägn emot stormarne
derute. Konstnärsgillet vill ej vara i vägen för någon, och den
enda gunst, hvarpå det gör anspråk, är friheten att få existera.
Hela lynnet af denna fest skall för öfrigt lända till bevis derpå,
att konstnärsgillet ej ställt sig utanför det folk, hvarur det
utgått, ej känner sig främmande för dettas hvarken förgångna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
