Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Genom finska skogarnes stela orgelpipor hven stormens
klagande ljud; från bortskymd himmel ned väl trades drifvor af
snö, såsom lavinernas massor störtas neder från Helvetiens i
molnen förlorade bergspetsar. Yäl var „vårmunaden’n ej blott
inne, utan nalkades redan sitt slut. Men i naturen såg det ut,
såsom skulle vårens första unga försök att lefva qväfvas af
vinterns försök att gå igen, och icke hafva någon framtid mera
att förvänta.
Och likväl lefde i trots af vinterkölden en vårlig känsla
i folkets bröst. I Guds hus, i menniskornas boning, på de
ödebelägna vägarna var det ljust i trots af nattens mörker; och
bakom ljusen brunno trofasta, redliga, tillgifna bjertan, och i
månget allvarsfullt öga lyste en tår, hvars källa glädjen hade
fostrat, tacksamheten värmt.
Kejsar Alexander II gjorde sin första Eriksgata genom
landets hjerta och genom folkets. I skenet, flytande ur
templens höga fönster liksom ur den fattigaste kojas, såg han vilda
trakter, på hvilka en fursteblick sällan fallit; såg yttringar af
känslor, dem furstar ännu mera sällan förmått frambefalla. Ty
vördnadsbetydelser, underdånigt nit, ja, sjelfva döden kan väl
de mäktiges minsta vink sprida omkring sig; men kärlek kan
ingen jordisk makt utbreda på sina stigar förutom kärlekens
egen makt.
Hvarför blomsterströddes den höge resandens stråt af desse
ringes kärlek, hvilka ej blott man ur huset, men alla, män,
qvinnor och barn, öfvergifvande sina aflägsna hemvist, hade flyttat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
