Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
stånd, liknande det folks, hvilket ansåg sig såsom Guds utvalda,
ville hon väl lefva i hägnet af Manus lagar. Hvilken
filosofisk spekulation skulle väl anse sig tillfredsställd genom att
stanna inom de gränser, Yedas högt beprisade vishet utstakat
åt menniskoanden ? Hvem vågar nu mera neka, att, så rik än
Orienten må vara på filosofemer, den dock icke kan göra
anspråk på att ega någon filosofi i ordets högsta mening, mera
än Europa egde en sådan före Thales tider? Ej heller tyckes
synnerlig anledning förefinnas till hoppet derom, att ur
Orientens averldsägg” ett ordnadt system i brådkast blir utkläckt.
Österlandets bestämmelse var i mensklighetens barndom och
under hennes första utvecklingsstadier den, att ur dess sköte skulle
af tidernas stormar framdrifvas till Yesterlandets, för liögre
kultur tjenligare jordmån de befraktande frön, som i hemmets,
af naturens liksom despotismens luxurierande öfvermakt tyngda
mark icke förmådde behörigen arbeta sig fram. Men svårt torde
det vara att afgöra, hvilka skördar af vishet och bildning under
sist förflutna århundraden uppvuxit åt Yesterlandet omedelbart
genom Österlandets sjelfverksamhet. Men Orientens poesi?
Utvecklar sig ej åtminstone derur en verld af ny, af oanad
skönhet? Man har ju hört så högt lofsjungas: adie Gebilde des
asiatischen Geistes, von Anmuth ond Liebe beseelt’1. Och
bestridas kan väl aldrig, att åt det hållet i alla tider legat Österns
högsta styrka — ifall man förglömmer den imponerande styrkan
af dess allt förhärjande, allt krossande massor. Och likväl
kan det väl sättas i fråga, huruvida hela det rika, omätliga
Österlandet någonsin förmått frambringa en enda dikt till form
och innehåll jemförlig med de icke få, som det till vidden så
obetydliga, fattiga Grekland producerade. Och ju mera tjusande
t. ex. de ny-persiska dikterna — kanske de mest poetiska bland
Orientens alla — flyga fjärillätt och med fjärilns bekvmmerlöshet
på en hejdlös inbillningskrafts strålande vingar, desto vådligare
visa de sig ej sällan vara genom det glänsande flor, de kasta
öfver sin afgudad3rkan af all despotism. Sjelfva den
lefnadslu-stige Horatius, hvilken ingalunda ville inbilla hvarken sig sjelf
eller andra, att han ,,var en man af jern", tager sig ut såsom en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
