Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
undervisning, livars renlärighet i alla fall ansågs såsom dess
yppersta förtjenst. Det förtjenar kanske anmärkas, att den
tolerantaste likgiltighet på långt när ej förfarit sedermera lika
liberalt mot det så länge verldsbeherrskande romarspråket.
Folkundervisningens inskränkning till det område blott,
der kyrkan uteslutande rådde, det religiösa, kan måhända
beklagas; förundran bör den ej väcka hos någon, som besinnar,
att på den tiden religionen för folket hade samma betydelse
som för sjelfva kyrkan, om ej en ännu större. Den betydde
nära nog allt för gemene man, så länge han aldrig annat hört
än, att jorden, dit han för sina synders skull blifvit
landsför-vist, voro en jemmerdal, och der hans enda bestämmelse var den
att genom törne- och tistelbesådda stigar famla efter en väg till
himlen. Allt jordiskt, deri inbegripet vetandet om jordiska ting,
skattades således oändligt ringa. Gammal från fädren ärfd liäfd
och vana voro, så vidt det gällde sådant, Gudi nog: gudsfruktan
för allmogen ej blott vishetens begynnelse, utan ock dess
fortgång och ända. Det låg en bottenlös brunn af tröst och
hug-svalelse under denna lära 0111 jordens jemmerfulla bestämmelse,
som, ifall den icke hade blifvit redan annorstädes uppfunnen,
bort uttänkas enkom för detta lands åt nöd och faror så ofta
hemfallna folk. Huru skulle det uthärdat att bära, hvad det
burit, ifall det ej städse upprätthållits under vandringen af
tanken på ej blott glömska af mödorna, utan äfven vedergällning
för dessa vid banans slut? Stunden, då den bland drifvornas
öknar st-retande vandrarn ser den sista ljusstrimman, som
vinkade honom till hemmet, slockna bort, är ej afiägsen från
stunden, då han lörlorat sista återstoden af kraft och mod att längre
sträfva förgäfves.
En mildare dag grydde dock omsider öfver Suomis jord;
och i de>s strålar begynte en och annan redan finna sitt land
till och med skönt. Mängden fann det då åtminstone drägligt
och tjenligt äfven till någonting annat än att oafbrutet fuktas
af de dit exilerades tårar och blod. Man begynte ana, att
jord-lifvet redan i och för sig sjelft kunde hafva någon annan
bestämmelse än att förmedels sin uselhet utföra beviset derpå, att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
