Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i Wiborg. Och då dertill några år senare kom, att finska
kyrkans högste målsmän icke visade sig någonting vilja eller förmå
uträtta till upphäfvande af det förfärliga påbudet, som inskränkte
det mått af vetande, som finge åt nio tiondedelar af landets
befolkning destilleras, till behandlingen af religiösa och strängt
ekonomiska frågor, kan man sannerligen icke så mycket
förundra sig deröfver, om skolan begynte med mindre bestörtning
lyssna till talet om skolans emancipation, än kyrkan förnam
sorlet deraf. — Jag känner temmeligen nära en person, som
på den tiden, ehuru blott en ringa skollärare, af yttersta
krafter sökte åstadkomma en förmildring af besagda påbud, i det
han framhöll, att sedan bibeln rycktes af den katolska
hierarkin från folkens hand, ingen smälek drabbat kristenheten
jem-förlig med den, hvaraf finska folket då hemsöktes. Jag vill
gerna tro, att kyrkans styresmän från sin imposanta position
och i enlighet med sina heligaste pligter ej försummade att i
denna lifsfråga göra sin auktoritet gällande. Men då deras
tillgodogöranden i detta hänseende förblifvit en djup hemlighet,
har denna skenbara likgiltighet för vetandets intressen ej
bidragit att hos skolan värma upp den afsvalnade längtan efter
kyrkans fortfarande skydd och ledning.
Frågan är likväl för stor och betydelsefull, att dess
lösning får bestämmas af ögonblickets tillfälliga intryck. Bakom
detta ögonblick står ju i sin höga allvarlighet förgångna sekels
erfarenhet. Och den erinrar derom, att alla de kyrkans män,
hvilkas minne finska folkets tacksamhet ännu i dag kraftigast
skyddar både mot glömska och misstydning, höra till desse,
som varmast gjorde skolans sak till kyrkans och sin egen.
Jag förstår ej, att skolan skulle äfventyra någonting derpå, om
den finge lägga sin styrelse och sin välfärd i sådane mäns
händer, som Agricola, Ericus Erici, Rothovius, Terserus, Gezelierne,
Jakob Tengström med flere. Men att äfven lekmän finge sitta
såsom ansvarige rådgifvare omkring deras biskopsstol i
skolfrågor, skulle de väl sist af alla förtycka, om de sjelfve ännu
hade sin plats på denna. Äfven den upphöjelsen förutan stodo
de ju ett icke så litet stycke framom sin tid. Troligen skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
