Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bördsmän, och detta för lyckan att hafva nedslagit sina bopålar pä
en plats, egentligen ämnad för den vildtskriande fiskmåsen och
dennas gelikar, samt för äran att tillhöra ett samhälle, livars till.
varo lian, åtminstone i verldsligt hänseende, föga känner genom
annat än de hinder och faror, det lägger i hans väg, hvart han än
må vända sig. Sjelfva den fullkomligt opartiske åskådaren kan
ej alVärja den tanken, att menniskor, hvilka byggt sina bostäder i
ett hemvist, redan af naturen så hemsökt med nöd och svårigheter,
snarare borde uppmuntras med premier af staten for deras mod
att icke rygga tillbaka for ett oöfvervinneligt elände, än åläggas
att bära till råga pä detta skatt och tunga.
Äfven deras andra vigtigaste näringsgren, strömmingsfisket,
ehuru aktad hederligare än den förstnämnda, är ändock behäftad
med så mycken vedermöda, att den i de flesta fall knappt kan
anses annorlunda än såsom en aldrig upphörande följd af ett
skeppsbrott på menniskolyckans haf. Dessa färder långt ut till de
atiägs-naste, ödsligaste klippor så tidigt om våren, att stimmen af
isstyckena ännu visa sig talrikare än de af den lockande fångsten, äro
så äfventyrliga, för lielsan så vådliga, isynnerhet i afseende på
barnen, hvilka ofta nog medtagas för att huru som helst fylla det
erforderliga antalet af notdragare. att folk, vanare vid ett mera
mensk-ligt lefnadssätt, sannolikt skulle föredraga sjelfva strömmingens
olycksöde framfor deras f&ngares. Och äfven när årets tider
skridit längre fram, bibehåller detta fiske fortfarande sin karakter att
vara en bland de allra besvärligaste metoder, menniskorna
någonsin tillgripit till undslippande af nödvändigheten att svälta ihjäl.
Härtill kommer ännu. att denna så vådliga och mödosamma
fångst i det hela är ett lotteri, livars vinster bero af en lyckträff
hvilken lika lätt kan utebli som visa sig gynnande. Om ock redan
den solida åkern, äfven den, här i norden röjer mången gang ett
nyckfullt förhållande mot jordbrukaren, äro likväl fiskarens rörliga
tegar tusen gånger opålitligare. Ett beroende af dessa nycker är
onekligen ett af de tyngsta, hvari menniskor kunna råka. Och
der-för kännes det äfven tungt för en, som kan behjerta ett slägtes
ställning, hvars lefnadstråd är upphängd emellan en tom
strömmings-tjerding och en ankare, uppfylld med estniskt brännvin, att döma
öfver den senare födkroken med tuUfiskalens samvetsgrannhet.
När jag således besinnar, att ett krig, förflyttadt på
öfver-tygelsens väg i smyghandlarens bröst, skulle bryta for alltid den
samvetsfrid, hvari han lefvat i och med sitt yrke, utan att gifva i
hans hand n&gon ersättning för hans materiela förlust, om han
öfvergåfve sin favoritnäring, hvilken ändock så sälLan räddar
honom från fattigdom och betryck, vore jag frestad att sönderrifva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
