Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med förändringen af ett par stafvelser kunna de här sålunda
lokaliseras:
„Drum haltet fest zusammen — fest und ewig —
Kein Ort in Finnland sei dem andern fremd —
Seid öinig — einig — eiuig —“
Måhända skall en eller annan obstinat tviflare medlidsamt
le åt de här uttalade förhoppningame om ett vänligt, broderligt
närmande mellan vårt lands svenska och finska elementer och
anse dem såsom välmenta drömmar af en gammal optimist, den
ingen erfarenhet förmår fult kurera från hans dårskap att i det
längsta tro menniskorna om det bästa. Gerna vare detta löje
tviflarene förunnadt — om blott den ädlare glädjen af endrägt
och ömsesidigt erkännande sprider sitt ljus öfver finska folkets
olika beståndsdelar. Och så alldeles omöjlig är väl denna
försoning ej. Redan nu varsnas ju här och der, liksom spridda
oaser, enstaka beröringspunkter, på hvilka de skilda elementerna
närmat sig vänligen till hvarandra. Hvem kan hindra dessa
oaser att småningom öfvervinna förbittringens kala ökennatur
och tvinga den att allt längre och längre låta sig undangömmas
under samma växtlighet? Der lifvets gnista ännu flämtar, der
finnes också rum för förnuftets och de ädlare känslornas seger.
Men visst måste dervid såsom oeftergifligt vilkor uppställas den
fordran, att hvar och en, då han uppträder såsom förnuftets
och de ädlare känslornas i menniskohjertat målsman, äfven sjelf
känner dem annorlunda iin genom andras berättelser.
Jag skulle sannolikt vänta för mycket af läsarens
öfver-seende, ifall jag vågade hoppas förlåtelse för djerfheten att här
intaga en liten berättelse från en längesedan bortgången tid och
ämnad att åskådliggöra den underbara makt, ordet har att
förädla, upphöja högt öfver sig sjelfva äfven menniskor, som af
oblida förhållanden blifvit neddragna lägre, än känslan af deras
menniskovärde bordt tillåta dem sjunka. Det gifves väl ingen
annan författare i hela den civiliserade verlden, hvilken icke
skulle tilltro en historia med sådant syfte ega redan deri
tillräcklig ursäkt och kanske till och med mera än så. Men jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
