Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
beundra vår Herres skapade verk samt uppmanades att älska
fosterlandet ocli lefva i broderlig sämja med alla de förnuftiga
varelser, hvilka hade detta att tacka för sin tillvaro. Hvad den
första punkten af inkastet beträffar, är det alldeles säkert, att
Luther sjelf, till hvars uppfattning af de religiösa frågorna vi
finnar i allmänhet bekänna oss, aldrig, uti hvilken
sinnesstämning han än må hafva befunnit sig, skulle ansett det för
för-derfiigt eller eus betänkligt att lära menniskorna begripa Gud i
Hans skapelse förnuftigare än djuren och äfven menniskan, så
länge endast instinkten är hennes förnämsta ledare vid
kännedomen af jordens ting. Mera tvifvel underkastadt kan det
dere-mot synas, huruvida han, upphetsad af stridens ansträngning
och flammor, alla tider skulle gifvit den teoretiska läran, som
bjöd: ”du skall älska din nästa såsom dig sjelf”, uti praktiken
all den utsträckning, den moderna filantropin — visserligen också
vanligast endast i teorin — vill deråt förskaffa. Man kan dock
vara fullt förvissad derom, att ifall vi nu lefvande vore i tillfälle
rådfråga den i grunden så sannt humane, högsinnade
reformatorn, huruvida det månde strida mot Guds bud att också ur
verldsliga synpunkter uppmana Finlands svenska talande allmoge
till vänlighet emot sina öfriga olycksbroder i den jemmerdalen,
kallad Finland, han blefve den allra siste, som ville förneka oss
denna rättighet och finna i ett sådant uppsåt någonting för den
religiösa känslan anstötligt. Och då ingen af oss begär, att vi
hvarken i detta eller annat afseende skola vara ifrigare
lutheraner, än Luther sjelf för tre och ett halft sekel sedan var, torde
vi med godt samvete kunna följa tendensen af hans lära och
öfverlemna åt påfven och hans Antonelli att inom den bit af
kyrkostaten, som möjligen har olyckan qvarstanna i deras våld,
sörja för folkundervisningen endast genom att förhindra den.
Den andra oppositionen, för hvilken vårt projekt varit
föremål, berör en omständighet, hvarom icke så få lära vara ense,
men som det oaktadt ej håller stort bättre streck än ämnet för
den första. Man invände nämligen: livad som först och
förnämligast, ja, till en början uteslutande bör taga alla krafter i detta
land i anspråk, är omsorgen om den finska talande allmogen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
