Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bjuda, var hvarken bättre eller sämre, än man af honom kunde
förvänta: den var honom fullt värdig. Han kunde ej bestrida
sanningen af ett enda ord i det tryckta talet och ej derur
deducera något bevis för sina anklagelser. Till råga på
eländet gaf han nu mera tillkänna, att han alls icke varit
närvarande, då talet hölls; frisägande sig sålunda, på sätt och vis,
från allt ansvar för de fria fantasier, med hvilka han vilseledt
menigheten. Såsom intrigstyckets lustiga person uppträdde
diktande uppbyggaren af «träldomsnästet.71 Den ampraste
trumfen, denne hade att komma med, bestod deri, att aom man
var aldrig så litet elak, skulle man säga, att ryssen satt i
ta-laren.71 Påtagligen kände sig den beskedlige mannen
tillräckligt elak 1 ill sådan tydning. Men ännu värre förforo hans egna
gynnare mot houom sjelf. När de rätt eftertryckligt ville
öf-verbevisa mig om, att jag haft orätt, då jag tagit det så
all-varligt, om man inför hela verlden chikanerade mitt
fädernesland, invände de: livad lönar det mödan att fästa sig vid sådant,
som ^revolutions får1 lia att pistå? Man förstod således ej,
att jag i det hela for varligare med smädediktaren, då jag
stämde honom till ansvar för han oqväde, än de, hvilka ville
rentvå honom genom att förklara honom otillräknelig för sitt —
låtande. Hasselbacks-poeton behandlades sålunda föga mildare
än Rysslands protestanter — må det vara mig tillåtet att erinra
om en rysk reminiscens — af kejsarinnan Elisabeth. Hon
nedslog nämligen en mot desse gjord anklagelse med följande
ultra-liberala resolution: „lass die Schweine machen was sie wollen;
das ist doch alles emerlei!” Så långt borde ju ändock den
poetiska friheten icke sträcka sig.
Men hur långt får då ett folks frihet gå att uppdikta
anledningar till hat, med hvilka det är lika vådligt att leka,
som att leka med kärlek. Berättigar redan ett sådant tal som
mitt natten mot pingstdagen 1857 till sådant missbruk af
folkets suveräna makt att hata som det, hvartill anledning togs
af detsamma, så är väl ingen gräns satt för denna revolutionära
ulfsrätt. Någonting lejonartadt ligger i alla fall deri icke. Tvärtom
drifver utbrottet af ett sådant folkhat all den feghet, som lig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
