Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tiskt som jag sökte afböja de olägenheter, den unge doktorns
ej särdeles diplomatiska hurtighet hotade att åsamka honom.
Universitetets tjenstförrättande kansler befann sig i Helsingfors
och vädjande till grefve Armfelts noblaste känslor anhöll ja?,
att han skulle taga den rikt begåfvade unge mannen undir sitt
beskydd, så att Finland ej behöfde äfventyra att förlora denne
för dess vetenskap så lofvande son. Och ännu lungt derefter
har jag uppbjudit allt hvad i min. förmåga stått i samma
syftning. Sällsamt svänges i sådana tider rättvisans vågskål.
Medan man aldrid kastade ett sandkorn på den, som visserligen i
välmentaste afsigt förmåde Nordenskiöld att nedskrifva det tal,
han med upprörda känslor hållit, var det mig, hvilken helst
hade sett, att det talet blifvit användt såsom strut i det
fjer-ran land, der pepparn växer, man beskyllde att hafva gjort af
med Nordenskiöld.
Utom det lifliga intresse, som den unge doktorns
betydande vetenskapliga kapacitet ingaf mig, hade jag ett tillfälligt
rent personligt motiv att, långt mera nitiskt än han sjelf, söka
förhjelpa honom ut den klämma, dit han försatts till en del af
den ;å naturliga sjelfkänslan hos en yngling, hvilken på en
gång ansetts värdig att föra ordet såsom primus vid tvänne
promotioner. Förhållandet var detta. Ej långt förut hade
Adolf Nordenskiöld hos konsistorium academicum anhållit att
komma i åtanke vid bortgifvandet af ett reseunderstöd, hvilket
skulle möjliggöra hans fortsatta mineralogiska studier i de Uralska
bergstrakterna. Samtidigt med honom gjorde doktor Aug.
Ahlqvist anspråk på samma understöd, hvilket skulla sätta honom
i tillfälle att fullfölja de lingvistiska forskningar, han egnat de
i samma nejder kringströdda finska folkstammarne. Så värda
att befordras Nordenskiölds både person och vetenskapliga
sträfvanden syntes mig, tyckte jag likväl, att de Ural-Altaiska
föremålen för dessa hade bättre ti<l att vänta något på sin unge
forskare, än de åt förgängelsen hemfallne sliigten, hvilkas
lifs-yttringar Ahlqvist önskade bevara åt minnet. Denna åsigt vann
för sig konsistorii tvekande pluralitet; och Nordenskiöld
be-röfvades sålunda tillfallet att taga under sin vård långt mera
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
