Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han hade ju med oöfverträffad konst åter gifvit
gestalt, lif och rörelse åt varelser, hvilka mycket
längesedan förlorat rättigheten att visa sig bland de lefvande.
Det var ej såsom spöken den store Gustaf Adolf, den
hemske Daniel Hjort, den förfärlige Macbeth hade
gått igen inför våra ögon. Den mäktige trollkarlen
Frithiof Raa hade förmått befalla dem för några
stunder tillbaka ur deras långa natt till scenens förvillande
sken.
Men nu var Frithiof Raa sjelf ohjelpligen
hemfallen åt den stränga makt, han så ofta tycktes hafva
besegrat. Skulle lian, den störste mästaren i sin konst,
vårt land någonsin sett utveckla sig bland dess folk,
äfven hemfalla åt glömskans skoningslösa välde, såsom
de otaliga, hvilkas lif endast är gjordt för glömska?
Tusende besvarade den frågan i sitt inre med
nej! Såvidt det stode i mensklig förmåga att lijelpa
ett förundrausvärdt snilles hågkomst till seger öfver
glömskan, önskade man göra försök dermed.
Det är åt denna de mångas fråga, dessa rader
framträda såsom tolk. Skall ej en minnesvård, af
förgängelsen mindre åtkomlig än blomstren, ställas på
Frithiof Raas graf för att länge kämpa der emot
förgängelsen af hans namn?–-
Helsingfors den 11 Juni 1872.
Ett sällsamt missöde har hemsökt ofvanstående
rader. Det erfordrades likväl en ännu långt
förargligare påstötning för att förmå mig att offentligen
anföra klagomål öfver den strutsvingade påflugenhet, som
allt för närgånget flaxat kring mig.
Den önskan, att jag skulle mana allmänheten
till uppresandet af en vård åt Frithiofs Raas minne,
nådde mig från flera håll och var ett eko af driften i
min egen själ. Jag fullgjorde - således detta värf så
godt, som det i min förmåga stod. Men knappt var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
