Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att vända sig till denna resonnansbotten, aldrig talat utan att
tinna genljud. Detta gemensamma var fosterlandet, hvilket
likasom en ram omfattar alla partier, och för det var det som
talaren arbetat, så vidt krafter och förstånd räckt till. Det var
derför han nu såg studentkåren omkring sig, och ehuru han
aldrig direkte sträfvat efter dess bifall, så var det nu med så
mycket större tillfredställelse och tacksamhet, som han emottog
den liksom gratis.
Snart, fortfor talaren, stode han utom den akademiska
kretsen och hade då nått den punkt, dit Arkimedes förgäfves
sträfvade. Han ville visserligen ej såsom denne lyfta verlden,
men han ville lyfta ynglingens, medborgarens hjerta till
medvetande af sina pligter, till medvetande af det ansvar, som
tynger på hvar och en, som försummar dem. aSkulle jag11, sade
han, ttpå denna isolerade punkt lyckas hitta i mitt gamla hjerta
en häfstång, som skulle åstadkomma denna lyftning, så skulle
jag anse det som mina återstående dagars högsta lycka.11
Slutligen tackade talaren för denna stund och hoppades,
att den åtminstone för en och annan bland ungdomen skulle
bli lika dyrbar som för honom, ty minnet af att hafva följt en
ädel känslas impuls måste alltid skänka menniskan
tillfredsställelse. uJa,11 slutade talaren, i det han småleende visade på
solen, som just i detta ögonblick genombröt molnen, t,i en
framtid skolen I fröjda eder vid minnet af, huru klart solen i detta
ögonblick skiner.11
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
