Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sceniska förhållanden. Derför bör ock Helsingfors kunna
påräkna ett sympatiskt bistånd ifrån landets öfriga städer, hvilka
om än medelbart befordra sina egna intressen genom att
medverka till teaterns uppkomst härstädes och likväl hafva rätt att
hölja sig i en nimbus af den mest grannlaga oegennytta. Också
hafva vi, med tanken fästad på denna ofelbara ve xelverkan
mellan landets liufvud och dess alla öfriga lemmar, fattat
betydelsen af teaterns i Helsingfors framtid nära nog synonymt med
begreppet om den framtid, som väntar den sceniska konsten i
hela vårt land. Vi undanbedja oss likväl på det allra
bestämdaste all förtydning af denna vår åsigt. Deri finnes ej den
ringaste skymt af den högfärdighet emot landsorterna, som
be-klagligtvis stundom här äskat ljud. För den, som skrifver detta,
har ingen stad i verlden, ej ens i Helsingfors, på långt när en
så hög betydelse som — Finland.
Het kan i alla fall ej betviflas, att initiativet i frågan om
teaterns reform tillkommer Helsingfors. Vår åsigt angående
sättet, huru denna borde verkställas, hafva vi i allmänhet redan
nogsamt antydt under fortgången af denna afhandling: men
anhålla likväl att här få i korthet sammanfatta vår menings
liuf-vuddrag. Det första, andra och tredje vilkoret för
upphjelpan-det af hufvudstadens liksom hela landets eländiga teateraffärer
är det, att folket icke nedgräfver sin kärlek och sitt intresse
för konsten i sitt inre blott, utan låter dessa framskina
klar-ligen i sina handlingar. Man herbergerar ej en gud, den man
vill gifva ärone, i ett fattighus. Det går således ej an, att
sånggudinnorna fortfarande inqvarteras i ett tempel, som bättre
skulle anstå Circes förbryllade gäster. Det går isynnerhet ej
an i ett land, der teaterfrågan ännu sväfvar mellan ett första
något och ett hittills varande intet. Med anledning af
Köpenhamns teaterförhållanden erkände vi väl, att der det inre lifvet
är starkt och oåtkomligt, den yttre omklädnaden nedsjunker till
en relativ obetydlighet. Men der lifvet först vill göra sig
gällande, erfordrar det för att också synas, hvad det vill vara,
en adequat kropp. Vi skola söka förklara denna mening genom en
liknelse, tagen ur en sfer, der det gudomliga och menskliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
