Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af de mäktiga röster i deras inre, hvilka kallade dem till scenen.
Och iifven mången flicka, som känt i sitt bjerta svälla lust och
håg för den sceniska konsten, medels hvars utöfning hon
kunnat framkalla fröjd och entusiasm i tusentals bröst, har man sett
tråna bort i ett lika betydelselöst som kärlekslöst lif. Det
be-höfver knappt påpekas, att detta elände måste framdeles
tillväxa i samma progression som intensiteten af lusten för scenens
sirenligt lockande, isynnerhet för den, hvilken betraktar dem på
afstånd och såsom en förbjuden frukt, tjusande fantasmagorier.
Ett starkt steg framåt vore taget i och med detsamma
man här blefve öfvertygad derom, att det ej är ur landets
af-skum, utan snarare af dess grädde det blifvande
teatersällskapet borde konsolidera sig. Eu förunderlig oreda i hithörande
begrepp råder likväl ej blott i detta land, utan äfven
mångenstädes för öfrigt. Alla komma derom öfverens, att på en
säll-skapsteater personer af de högre samhällsklasserna genom
ledigheten i yttre åthäfvor och det behag och den finhet, hvari
deras inre odling återspeglas, oftast bättre lyckas motsvara
konstens ädlare fordringar än mcnniskor, livilkas ställning i
samhället hänvisat dem blott till de förmögenheter och krafter, som
af naturen blifvit dem beskärda. Men då fråga blir om en
verklig teater för allt folk, inbillar man sig, att figurer, för hvilka
möjligheten till förvärfvandet af såväl inre som yttre odling
städse varit stängd, ganska väl förslå till att uppfatta och
åter-gifva det mest djupttänkta och det finast kända, som
mennisko-snillet förmått bringa i dagen. Man finner det alldeles icke
anstötligt, att karlar, som dittills knappt ansetts värdiga att
maniera en alnsticka, framträda med spiror i hand på scenen;
och att tärnor, hvilka uppfattat som sin högsta bestämmelse
i lifvet att utprångla äpplen, dem skönhetens gudinna ingalunda
skulle funnit afundsvärda, visa sig i roller, i hvilka hvarje tum
borde förråda en gratie. Sådana plötsliga metamorfoser låta
väl tänka sig i Frankrike, på Sicilien och till någon del äfven
i Sverige, livarest behaget, isynnerhet hos qvinnan, är så
med-födt, att endast en tillfällig inre väckelse eller yttre uppmaning
af en mera eleverad ställning i lifvet förslå till att öfver hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
