Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vårhimmelns hvalf stego lågorna, som bortburo Helsingfors knappt
fullfärdiga teater, så lidelselöst som offerflamman från altaret af
ett omätligt tempel. Det är väl ej sannt, att allt stort sker
tyst. Men denna stora förstöring skedde så utan braskande,
som om det gällt att idealisera de tunga byggnadsmassorna till
rörliga kolonnader af eld.
Men ett förstöringsarbete för sig gick här nu i alla fall
och det så grundligt, att, oaktadt öfvermåttet af den både
naturliga och artificiela klarheten, det såg mörkt ut med
återuppbyggandet.
Och denna radikala, materiela förstöring var ej blott en
sådan i och för sig. Den tycktes en symbol af den
tillintet-görelse, som inbrutit öfver alla de teaterförhållauden, man
åsyftat att grundlägga här. Drifven af den demoniska makt. som
ofta regerar fantasins martyrer, hade Filip von Schantz, redan
innan elementerna gjorde hemgång i den sceniska konstens yttre
omhägnad, med feberaktig hand sönderrifvit ett af de förnämsta
vilkor. hvarpå man velat grunda det inhemska teaterväsendets
bestånd.
Redan för mer än tjugu år sedan uttalade den, som
skrif-ver detta, i sin afbandling aom teaterns framtid i Helsingfors”
den åsigten, att en inhemsk scen lättast kunde åstadkommas,
ifall man gjorde behörigt bruk af nationens medfödda
musikaliska tillgångar. Jag trodde mig skåda gryningen af denna idés
realiseriDg, då sju af landets mest försigkomne och bäst lofvande
musiklärjungar försattes i tillfälle att i Leipzig uppbygga sina
teoretiska och praktiska krafter för den blifvande teaterns
be-hof, medan dess murar reste sig mot höjden här hemma. Jag
glömmer aldrig, hvilken ljuf framtidsmusik jag trodde ljuda från
den qvartett, som i en vindskammare i den musikaliska staden
utfördes af fyra bland våra musikaliska utposter derborta vid
skenet af några i toma buteljer instuckna dankar. Och det var
en fröjd att se den blifvande unge kapellmästaren under
Tha-rands skuggrika träd fantisera öfver de kompositioner, som köllo
på att lefva opp uti hans eldiga själ. I fem års tid skulle de
sju utvalde medels prestationer vid den unga teatex-ns orkester
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
