Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tydelse. Så löft esrikt för den inhemska musikens framtid
hel-sades, angenämt öfverraskad, publiken redan, då den nya
teaterns dörrar för första gången slogos opp. Icke mindre än sju
finska ynglingar, utsökte bland de bästa förmågor, den tiden
erbjöd, bade blifvit satte i tillfälle att i Tyskland idka
allvarliga studier. Och de hade begagnat tillfället, såsom man kunde
vänta både af deras samvetsgrannhet och deras anlag. Lycklige
genom utsigten att i sitt hemland finna ett säkert fotfäste och
ostörd verkningskrets, öfverensstämmande med deras böjelse,
hade ingen bland dem tvekat att gälda det erhållna understödet
med förbindelsen att åtminstone i fem års tid medverka till
teaterorkesterns syften.
Allt detta lofvade godt och tycktes icke ett tomt löfte
blott. Med största tillförsigt vände sig allas blickar isynnerhet
mot konunandostafven, svängd af den martialiske
orkesteranföraren *) käckt som en klockstapels flöjel af hvirfvelvinden. Men
så tappert både kapellmästaren och hans pinne togo sig ut, var
likväl deras courage ett intet mot den dristighet, som hade lyftat
dem på deras framstående plats. Anföraren hade jemförelsevis
senare än någon annan i hans trupp egnat sig åt musiken. Han
trakterade ej något instrument med mer än vanlig skicklighet;
och hvad som var det vådligaste af allt: han hade aldrig varit
i tillfälle att dirigera en orkester, innan han uppsteg på sin
ställning framför den nybygda teaterns.
Månget år har sedan dess både kommit och gått; och
mycket emellertid hunnit glömmas och förlåtas. Mildare än med
någon annan har allmänheten från början och nästan till slutet
gått till doms med teaterns förste orkesteranförare; och i följd
deraf bafva äfven de, genom hvilka hans anställning bemedlades,
undsluppit i detta hänseende förebråelser, som i andra
ingalunda sparades. Men den, som skrifver detta, kan aldrig utan
bedröfvelse tänka derpå, att just den åtgärd, hvarigenom han
hoppades se liufvudstadens teaterorkester för all framtid ställd
på inhemsk botten, mer än någonting annat ryckt bort densamma
*) Filip von Schantz.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
