Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det allvarliga dramat, ifall landets sceniska förhållanden så i
ett som annat hänseende upphörde att vara de allra fatalaste
och mest nedslående. Äfven om möjligheten af en komedis
uppkomst, som något höjde sig öfver de i allmänhet temmeligen
primitiva försök, livilka dittills varit synliga i den vägen, vågade
man hysa något hopp, ehuru detta slag af dramatisk poesi
förutsätter tillvaron af åtskilliga både inre och yttre vilkor,
som icke alla, åtminstone i samma grad, äro lika oumbärliga
ens för sorgespelet i högre mening och än mindre för dettas
underordnade arter. Denna fallenhet för satir, som
omisskänneligen också sticker fram ur det finska folklynnet, lofvar visst
något för komedins tillväxt bland oss. Skulle likväl qvickheten
uttömma all sin styrka i lustiga kullerbyttor på tingens ytor,
eller den inbitna, sig sjelf tärande argsintheten vilja begagna
scenen endast såsom kastmaskin för sina frätstenar, blefve
vinsten i det förra fallet icke allt för stor kanske, och i det senare
till och med uppvägd af olägenheter. Men i deu stigande
humana bildningen och framför allt i den mot känslans djup
ned-dykande, ännu humanare humorn skall den inhemska komedin
finna en ersättning för sina brister och en motvigt mot sina fel.
Framför allt ligger i nationens hedersamma sedlighetskänsla det
säkraste korrektiv mot det moderna lustspelets allra vådligaste
afvikelser från den rätta stråten.
På den allvarligare dramatiska genren äfvensom på den
musikaliska kompositionens tillhjelp bygdes i alla fall till en
början den inhemska teaterns andliga bestånd hufvudsakligast.
Den närmast förflutna tidens erfarenhet tycktes ju berättiga till
sådana förhoppningar. De ljufliga tonerna af ¿Kung Karls jagt71
återklingade allt ännu lika friskt ur allas hjertan, liksom hade
de trängt dit först dagen förut. Hvad löften buro ej de från
förgångna lyckliga stunder till stunder, som komma skulle!
Dessa löften besannades genom mer än en sång i ¡¿Prinsessan af
Cypern71, som af nya toner vaggades till teaterns oförsökta
tiljor. De efterföljdes ej sedan mer, ty värr, af andra. I den
olycksaliga direktions-logen förstämdes för långlig tid det rika
själsinstrument, som med sitt: „0 Hellas barn", hade tjusat nyss
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
