Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skulle få röstens klang ock gestaltens uttryck på scenen och
sålunda kunde vädja till tusendes, hvarandra kompletterande
känslor på en gång, var hans arbete endast ett stycke, i meningen
af ett fragment, som ej fått sin fyllnad, sitt lif: icke uppfyllt
sin bestämmelse. Det hade ju varit höjden af obillighet, om
man begärt af en trupp, som endast tillfälligtvis slagit sitt läger
på våra tiljor, men hvars tankars egentliga tyngdpunkt drog
den bortom vårt lands gränser, och hvars känslors fana bar
andra färger än våra, att den skulle förspilla tid och möda på
sceniskt kram, hvilket väl kunde duga åt oss, men kanske
annorstädes egde föga eller intet värde i ordets vidsträcktaste
betydelse. Hvarje finkänsligt sinne skyggar ju tillbaka för
förödmjukelsen att begära en grace der, kvarest man ej har någon
rätt att fördra. För att åskådliggöra min tanke i detta ämne,
beköfver jag endast erinra om ¡.Daniel Hjorts® sceniska öden.
På vår nya teater såg man detta stycke uppföras många gånger
med oförminskadt nöje, och skulle utan tvifvel hafva sett det
ännu oftare, ifall icke teatern sjelf så hastigt spelt ut sin roll.
Men när stycket med utsöktaste beredvillighet och välvilja af
friherre von Stedingk förflyttades till den stockholmska scenen,
gick det snart nog deröfver på det för en teaterföreståndare
mest nedslående sätt: det gick med förlust. Hvem kunde
förtycka det, om en omtänksam teaterdirektör med så afskräckande
exempel för ögonen skulle hysa betänkligheter att lägga sig
ombord med en finnskuta, hvars bestämmelse påtagligen vore
att gå till botten i första utländska hanm? Blott de lättaste
pjeser, af kvilka man kunde vänta, att de skulle hålla sig oppe,
äfven om den tyngre lasten sjönk, hade i de flesta fall utsigt
att följa exemplet, gifvet af den surrande insekten, om kvilken
folkvisan vet berätta: ¡¡Bromsen for öfver Ålands haf — — —
den fick vind och det gick bra med rosen och min blomma.®
En nation, för talanglös eller för trög att ur sina egna
leder uppställa trupper, som på scenen kunde tolka, hvad hennes
skalder diktat, måste med undergifveuket finna sig i den
förödmjukelse, som alltid är bjelplöshetens oundvikliga lott. En
utväg erbjöd sig emellertid till förmildrandet af såväl ifrågavarande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
