Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det var för många år tillbaka. En rysk magnat hade
på den tiden ofrivilligt sökt och funnit en tarflig bostad vid
Helsingfors norra hamn, der nu mera palatslika boningar höja
sig. När vintern utbredt sin första glänsande ismatta öfver
viken, stod grefvens denscliik försänkt i djupsinniga
betraktelser på stranden. För hans blick tedde sig ett sällsamt,
dittills aldrig af honom skådadt fenomen: en skridskolöpares
dristiga skärningar. Denna öfning var då ännu bland oss
på långt när icke upphöjd till den eleganta konst, hvartill den
sedermera hunnit. Men för mannen från de torra nejderna
tycktes ändock skridskolöparens qvicka rörelser en förunderlig
ting; och efter moget begrundande utropade han och sade:
ahuru mycket stryk måste ej en menniska få, innan hon
bringar det så långt som den der!75
Denna exklamation var ett till teori, till princip
samman-fattadt resultat af den praxis, som ännu på den tiden i
allmänhet gjorde sig gällande äfven härstädes angående lämpligaste
sättet att bibringa ungdomen bildning samt håg och lust för
kunskaper. Åsigterna lära sedermera i detta hänseende
undergått betydlig modifikation. Men åtminstone angående en dit
hörande omständighet har denschikens princip blifvit fasthållen
med förunderlig seghet.
Besynnerligt nog bafva de sista kraftyttringarne af
strykets tillfyllesgörande förmåga såsom bildningsmedel hakat sig
fast vid en af de yngsta företeelserna i vårt lands kultur:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
