Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
utkräfda iirfda räntor möjligt „Schlaraffenleben“. Och likväl
tro vi oaktadt detta allt, emedan vi taga oss friheten att tänka
temmeligen högt om bestämmelsen af literatörens handarbete,
att den timliga vinsten af hvad slag den än vara månde ej
borde upphöjas till hufvudsak, ehuru visserligen en sådan, när
den faller någon dessutom till, ej rimligen torde kunnn
brännmärkas såsom — rån. Måhända är just den ofvan omtalade
H. Heine ett lika slående som nedslående exempel på följderna
deraf, att förhållandet vändes om.
Efter denna lilla episod, som ungefär lika gerna kunnat
utgå som qvarstå här, och just derför fått sin anvista plats,
skynda vi tillbaka till det ämne, som föranledt densamma.
Såsom sagdt, det är ingalunda den materiela sidan af tidskriften
„Suomis11 pekuniära balans, som ger dess ställning en så
cession smässig uppsyn. Det nedslående deri ligger i de
förhållanden, som deraf betecknas. Ty den utvisar en brist på
deltagande, på intresse för de ämnen, som ansågos kunna påräkna
någon grad af värma och välvilja. Och denna brist måste
nödvändigt småningom motsvaras lika bestämdt af en annan, som
verkan i naturen ilar i spåren af hvilken orsak som helst. Det
är bristen på mod att fortfara med det under försakelser af
mångfalldigt slag oftast påbegynta arbetet. Man talade fordorn
om den horror vacui, som troddes genoinbåfva allt i naturen.
Eu så lan rysning kunde ju lätt iskallt gripa uti en författares
bröst, ifall han skulle få det infallet att känna sig ungefär
såsom Schillers dykare beskrifver sin ställning i afgrunden af den
slukande hvirfveln; han kunde tro sig: ,,unter Larfven die
ein-zige fUbleude Brust-1. En fosterländsk allmänhets deltagande är
och förblir i alla fall de vingar, som upprätthålla och lyfta en
ädel literatörs sinne. Man plägar väl ofta öfva sina ord på tal
om framtidens rättvisa dom emot en sådau, der han varit
misskänd. Men detta blir med hvar dag allt mera en utnött fras,
tanklöst upprepad från slägte till slägte, sedan de förhållanden,
under hvilka den hade någon mening, undergått den totalaste
förvandling. Detta talesätt liar hittills i stort nästan
uteslutande haft betydelse endast, då det användts om de tre kano-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
