Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af nog förnämlig härkomst att äfven i Morgonbladet kunna
begagnas — förstod samma nation att med fin dialektisk skärpa
vältra hela skulden för moralisk och politisk förnedring, hvari
den försjunkit, på sin regering. I samma hårklyfvande
distinktioner öfvade sig äfven andra folkslag, ehuru de af det i och
öfver Frankrike herrskande systemet känt endast olägenheten.
Uppviglade att inlåta sig i vådliga företag dels af Frankrikes
exempel, dels af dettas mer eller mindre direkta inviter, och
sedan lemnade i sticket af sina påräknade bundsförvandter och
hjelpare i nöden, hade äfven de öfvertygats om nödvändigheten
af en fred d t ont prix, under det att deras förkämpar sågo
sina drömmar om en prosperité toujours croiftante
förverkligade, efter på olika ställen gällande metoder, medels bödelsyxan,
carcer cluro och mera dylikt samt i bästa fall genom en
landsflykt, som kastade dem skeppsbrutna uppå lyckans haf och nakne
mot någon främmande kust.
Väl förbyttes då hos de öfvergifne entusiasmens heta rop
till än brännhetare af förbannelse, som nedkallades öfver dem,
af hvilka de blifvit svikne; men äfven nu gaf sig harmen ofta
nog tid till klyftiga sofismer. Dess yttersta dom ställde på venstra
sidan det ridderliga Frankrike med dess heroiska sympatier, och
ned på den högra stöttes den perfide upphofsmannen till all
feghet, all nedrighet, med ett ord, allt ondt: Louis Philippes
personlighet med sina närmaste handtlangare. Ack! dessa
dialektiker hade ej på nära håll lärt känna det dåvarande
Frankrike, på hvars tappra frasers lösan sand de byggt sina svindlande
förhoppningar. Men den stund slog snart, då det vardt
uppenbart för hela jorden, att Louis Philippe icke var det enda onda,
som frodades på Frankrikes så bördiga jordmån.
Sista akten af den i allmänhet så prosaiska melodram,
samma Louis Philippes herrskarevilja hade författat ät det folk,
som lagt sitt öde i hans konungaliand, är, oaktadt all
ömklighet, genom det oerhörda djupet af sitt elände en af de mest
tragiska, någon tids historie eger att reproducera angående ett
folk, som varit och kan vara stort. Väl bevisas såväl
nationerna som individen en ära derigenoin, att deras skuld kan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
