Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dertill, att Louis Philippes tid någonsin kunnat inbryta.
Laffit-tes egen, under ånger och ruelse tili Gud ocli menniskor stiilda
afbön för synden att hafva upphöjt Louis Philippe på
konunga-thronen räknades då ej såsom tillräcklig botgörelse?
Följande endast sitt högbjertade sinnes ingifvelse gaf Laffitte,
då för tiden ännu miljonär, sin enda dotters hand, mot hvilken
tusende bland Frankrikes yppersta ynglingar begärligt blickade
opp, åt en son af Michel Ney. Han ville genom detta val, så
kraftigt som det i hans förmåga stod, protestera mot det
justiee-mord, hvilket, till den franska pairskainmarens odödliga nesa,
med franska kulor kylde det hjerta, som tapprast hade slagit
för Frankrikes ära. Med en oegonnytta, hemma från ett annat
tidehvarf än det, Laffitte sjelf fatalistiskt lijelpt till att framkalla,
hade han sedermera, medan han ännu ansåg någon hjelp möjlig,
uppoflät tid, krafter och vården af sina enskilda angelägenheter
åt sitt fäderneslands tjenst. Följden deraf spordes endast allt
för snart i och under ruinerna af hans förmögenhet. Den
konung, som hade Laffitte att tacka för allt, tog konuugsmakarens
finansiella fall vida lugnare, än man kunnat vänta, i fall ej
konungen hade varit Louis Philippe, af hvilken man kunde vänta
allt åt det hållet.
Men det franska folket, som i det hela hade så föga
anledning att tacka Laffitte för den gåfva, han påtrugat det, visade
deremot mera veksinthet, än man under sådaua omständigheter
med skäl tycktes kunna påräkna af detsamma. Och när Laffitte
omsider lagt sitt trötta hufvud, hvari alla illusioner länge sedan
hunnit slockna bort, ned till den sista hvilan, framtedde det
omätliga Paris genom det allt försonande deltagande, hvarmed
dess forne, i hans lyckligare dagar med oerhörd enhällighet valde
deputerade graflades af hela folket, liksom hade hvareuda
boning förlorat sin husfader, en anblick af storhet och adel,
hvilken Paris ensamt i sina högsta högtidsstunder förmår uppvisa.
Aldrig i mitt lif har jag varit vitne till ett mera upplyftande
skådespel än det, som sorgetåget beledsagande Laffittes stoft till
det öfriga stoftet i dödens konungastad, Pére la Cliaise, uppförde
emellan lifvets och förgängelsens gårdar. När man såg Paris
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
