Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
„Utöfver rikets gräns den torra grenen
Af Wasastammen, hvarpå kronan fastnat“
blir bortvräkt. För bättre minnes skull finner hon det lämpligt
att med rasande hån upprepa samma mening i den scen uti
femte akten, uti hvilkcn hon vill tillintetgöra Fleming.
Författaren ville sålunda ifrigt förfäkta den åsigten, att Fleming icke
var vigd åt undergången för det, att han enligt sin själs
djupaste öfvertygelse ^uppfyllt sin pligt, såsom han förstått den71 såsom
rojalist. Ilans betydelse för det hela tyckes till och med vara
så stor, att han ej skickligen kan fällas ens såsom
försoningsoffer för en enskild, af hetsigt blod och faderssorg framkallad
våldsgerning. Men det är honom fullt värdigt att falla i och
med en af brodermord befläckad konungslig sak, såsom hvars
stöd han, ehuru personligen oskyldig uti det konungsliga dådet,
måste plikta. Den legitimism, för hvilken han i det yttersta
kämpar, är ändock blott det ur brodermord födda ögonblickets.
Mot denna uppfattning af saken kunde väl den
invändningen göras, att om en Nemesis åtagit sig besväret att straffa det
mot den legitime monarken föröfvade våldet, hon också borde
draga försorg om den afdankade prins Gustafs etc. upphjelpando
på benen och tronen. Men derpå kan ganska kategoriskt svaras:
det ärende, som tillkommer Nemesis, är blott det att straffa.
Hennes bestämmelse är hvarken att vara legitimist eller
någonting annat än en hämnande makt, der våld finnes vara begånget.
Af den orsaken skulle det också varit högst obehörigt af
Katarina Månsdotter att inblanda sig och sålunda nöta ut sig
midt i hopen af de handlande i stycket. Hennes roll var att
lida och — förlåta, när stunden var kommen, då Nemesis
hunnit göra sitt ifrån sig. Derför kunde hon omöjligen framträda
tidigare, än hon det gör. Lika litet kunde hon då uteblifva längre.
Det måste dessutom tilläggas, att, om den nu uttalade åsigten om
styckets grundtanke förbises, måste såväl den af ångern nedbrutne
Kern som den förhärdade bofven Stenbock stötas bort till
skuggornas rike, dit de annars höra. Men nu representera de mordet,
begånget på konung Erik och äro lika berättigade som någon annan
att skrida fram mellan de öfriga figurerna i stycket och vida mer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
