Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
strofen inträffat. Ja, död, stendöd ohjelpligen, måste den
olycksaliga vara.
Hnra vore det väl annars rimligt, att det tidehvarfvets
afgnd eller åtminstone klarast strålande hjelte, kan, som hade
dess pulsar att slå, dess hjerta att klappa lifligare, dess blod
att brusa eldigare, han, hvars snille blixtrande öga gjorde
vackert eller dåligt väder inom den svenska folkandens lif och
lef-verne — hurn kunde han lida all den smälek, som i dessa
tider öfvergått honom, ntan att en enda hand höjt sig till den
hädangångnes försvar, ifall ej hans tid vore mer spårlöst
förgången än hans stofthydda, hvilken dock lemnat några atomer
qvar i den konungsliga griften? Snarare liknande en Apollo
än en kung eller menniska i allmänhet, står väl Gustaf III ännu
vid skeppsbron i Stockholm, emedan hans tacksamma samtid
hade den försigtighcten att gjuta återskenet af hans härliga ande
uti ett ämne, hvilket ej så lätt förvittrar. Men hvad bevisar
det? Tanklösa, liksom skulle staden och de bragder,* på
livil-kas grundval staden hvilar, icke angå dem det allra ringaste,
skynda de nu lefvande femtio gånger å rad förbi för att låta
sätta sig öfver till ett eländigt teatraliskt ruckel, vid hvars
anblick sjelfva det modestastc bland alla hufvudstäders teaterhus,
det i Helsingfors, skulle med bålhet höja på sig. Och hvad
gingo menniskorna ut att se, då de sålunda anförtrodde sina
dyrbara lif åt de vådor, med hvilka Necken eller kullbåtarne
hotade under färden mellan skeppsbron och Djurgården?
Jo, de drogo ut att bekika först och främst en prolog,
författad af främmande hand, och hvari sväfvade öfver den trånga,
eländiga scenen en af Sveriges forna konungar, men ej i
hamnen af en kung, utan i skepelsen af en gäck, ett själ- och
snillelöst fantom, ett missfoster af den skapande konsten, hvilket lika
mycket liknade sin lysande urbild, som herr Lagerqvist, åt hvars
vidrigt efterapande maskering man skänkte den lifl igaste
beundran, liknar konung Gustaf den III, sådan han framstod i
verkligheten och bör framstå evinnerligen i historien och uti
konstens formationer.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
