Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
bort. Men huru skulle väl sådant hafva burit sig, då man
pligt-skyldigast måste öfvervara ett helt tidehvarfs dödskamp?
Men, huru var det möjligt, frågar man, att en ej blott så
talangfull, utan ock så finkänslig författare som herr Topelius
kunnat nedlåta sig till att framställa dessa vidriga gestalter?
Äfven vi hafva gjort oss denna fråga och veta ej att derpå
gifva något annat svar än det Don Juan — Almqvistska: ty så
roar mig att måla!
Genom en lika sällsam som oförklarlig förvillelse i den
artistiska viljan har han beslutat sig till att vilja så. Och
hvad han sålunda velat, har han ntfört med en konseqvens, en
säkerhet, som skulle väcka beundran, ifall de blifvit använda på
föremål, bättre förtjenta af en dylik ansträngning. Deri ligger
hans berömmelse, men också hans .— dom. Han har velat
förklena den gustavianska tidsåldern. Och äfven sådana mästare
som Crusenstolpe i detta slags miniaturmåleri måste i herr
Topelius vörda sin öfverman. Han vill slå sig på djurmåleri och
tecknar på försök till en början figurerna Lisette, Sebastian,
Magnus Drakenhjelm. Ehuru blott diletant öfverflyglar herr
Topelius sjelfva bröderne von Wright, de oöfverträfflige. Han
hopar hela förrådet af sina dagrar, visserligen något mindre
artistiskt, på gamla fru Hjelm, medan han med andra handen
utöser hela massan af sina slagskuggor på den deraf tillintetgjorde
stackarn, gamla baronen. Och den mest trångbröstade och
knappliöfdade läsareprest kunde ej med mera framgång uppfylla
sin kristendomspligt, då han i enlighet med den hårdaste
prede-stinationsläras grymmaste bokstaf under en gest utropar till en
individ uti sin honom ombetrodda fårahjord: du är en engel,
min söta, och himmelriket hörer dig till; men åt en annan
mindre gynnad varelse: dig, du krabat, skall fan annamma med
hull och hår: det är tvärsäkert. Det är jag, som säger det, och
dermed bastal
AU herr Topelius, när sådant roar honom, också kan
teckna verkliga menniskofigurer af det mest intagande behag,
har han på omisskänneligaste sätt ådagalagt äfven inom
karri-katyrgalleriet, benämdt: ttEfter femtio år”, då hans finkänsliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
