Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Stycket uppgifver sig vara ett anyårsskämt i75 det har
blif-vit karakteriseradt såsom ai det hela så oskyldigt ;’n och skämtet
finner allt fortfarande nti publikens i lifligaste rörelse försatta
skrattmuskler tangenter, bekräftande, att det ej blott besitter
en mer än vanlig fond af munterhet väckande gry, utan ock
förmår anslå de flestas sinnen. Det minsta man kunde säga
om en dylik företeelse vore ju, att det är ett gladt lifstecken
af herr teaterdirektören Tid. Oc)i ville man deraf draga den
slutsatsen, att tecknet äfven är <jodt, låter påståendet kanske
försvara sig.
Hvad som redan utan vidare bevisning kan tagas för
af-gjordt är väl det, att också under regimen af en så bister herre
som vår Tid man åtminstone någon gång får tillåta sig att skämta;
och skämtet behöfver ej ovilkorligen framträda med uppsyn af
en menniskoätare: det kan se ttså oskyldigt75 ut. Hvem skulle
väl hafva trott det! Det otroligaste ligger ändock ej deri, att
man här kan bestå sig ett godt skämt, utan fast mer i den
konstaterade sannolikheten, att man nu mera äfven hos oss ej så
alldeles illa förstår sig på raljeri, till och med när detta icke
uteslutande angår någon annan. Det har ju ingenting försports
om någon af herr Militärism rysligt tillernad duell. Sjelfva herr
Aristokrati, så ytterst ömtålig om sin familjs värdighet han än
brukar vara, har dock ej, så vidt man vet, stegrat löjligheten
af sin ålderdoms svaghet ända derhän, att han låtsat hafva
förlorat minnet af gamla bekantskaper, i harmen öfver den mindre
imponerande roll, man låtit hans härlighet spela. Och ej ens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
