Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af dess ankomst. Jag tviflar högeligen, att pä, samma teater,
der denna bistra komedi ej blott tolerades, utan favoriserades
från de högsta höjder, ett jemförelsevis t.så oskyldigt”
¿¿nyårs-skämt” som vårt då redan fått onäpst utdela slängar till höger
och venster. Den af djupt svårmod gripne humoristen, hvilkens
bekantskap jag gjorde i Rom kort före hans död, misströstade
ej, ehuru han tycktes nästan häpna sjelf öfver, att hau fått
öf-verlefva sin (¿Revisors” och sina ttDöda själars” födelse, om
gryningen af en dag, i hvars klarhet hvarken den allvarliga
tanken eller det glada skämtet behöfde stappla på andra
stötestenar än dem, de sjellva beredt sig genom att trampa sedlighet
och rättvisa under sina fötter. — Må det vara mig tillåtet
att omsider framföra den afskedshelsning, Gogol för mer än
tjugu år sen anförtrodde mig ttill sina finska landsmän”,
förklarande sin till en början nog ofattliga mening sålunda: ¿¿kvar
helst menniskor finnas, som sträfva till sanning, bildning, ljus,
äro de ju medborgare i samma verldsrepublik”. Hvar man torde
lätt inse, att en författare, hvars kosmopolitiska separatism
blifvit grundlagd af så ¿¿stora passioner”, som detta ord
uppenbarar, omöjligen förmått åstadkomma det lättfotade, nästan med
allting lekande ttnyårsskämtet”, hvilket skänkt oss så mycket
nöje. Det vore för öfrigt en orimlighet, om man lado
¿¡Nyårs-skämtet” till last, att det ej kan uthärda jemförelse med ett
stycke, hvarmed det icke visat den ringaste lust att inlåta sig i
täflan.
Jag har dragit i tvifvel öfvermåttet af ttNyårsskämtets”
blygsamhet, men befarar ändå att såra, livad som af denna
dygd kan finnas, om jag toge mig anledning af stycket att
omnämna det största eller rättare sagdt det enda stora namn,
den politiska komedin hittills haft att skryta med:
Aristófanes, upphofsmannen till hela slaget. Omnämnandet är likväl
här oundvikligt; men ingalunda af en så vidunderlig orsak som
att anställa jemförelse mellau den argsinte ateniensarn, för
hvil-ken endast det, som icke mera fanns, hade värde, och
„Nyårs-skämtet", som blott lefver i och för stunden eller på sin höjd
för en gryende nyårsdag. Jag ville endast påpeka, att vårt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
