Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
enes eller andres olika lynne, vara uti den gifna situationen.
Det djupa ordet, hvarmed Goethe karaktäriserar Shakespeares
uppfattniDg af de mångskiftande menskliga lynnena, då han
säger: uhos Shakespeare kan man se, huru menniskan är till mods”,
låter utan all öfverdrift tillämpa sig på Stenvalls teckning af
den finska allmogen. Och detta är ingalunda hans minsta
berömmelse. Också torde det vara en afgjord sak, att just
Shakespeare löst hans sångmös tungas band, ehuru det dock icke kan
påstås, att den brittiska skaldejätteu egentligen lärt henne tala.
Af det sagda inses lätt, i hnru hög grad jag tillerkänner
författaren egenskapen att åskådliggöra de olika nyanser, hvilka
skilja den ena karaktären från den andra, samt i allmänhet
förmågan af hvad man kallar en objektiv framställning. Detta
företräde är utan tvifvel det förnämsta, hvarpå uNummisuutarit”
kunna göra anspråk; och det tillkommer dem i rikaste mått.
Det kan förutsättas såsom en allmänt känd sak, att just bristen
på öfverlägsen förmåga att teckna skarpt individualiserade
karaktärer anses vara ett gemensamt slägtdrag hos nordiska
skalder. Utmärkta undantag från denna allmänna regel varseblifvas
likväl här och der. Såsom sådana kunna bland svenskarne
åberopas Bellman inom det speciella gebit, hvaröfver han enväldigt
herrskar, och äfven Almqvist i de fall, då hans goda genius
minst svikit honom. Bland oss finnar står Runeberg i detta
hänseende eupphunnen. Men äfven Stenvall har genom sina
„Nummisuutarit” åt detta håll skridit så långt, att man ej utan
förundran följer hans framsteg på den banan. Märkeligaste
företeelsen härvid är likväl den, att hans kraft ej visat sig
inskränkt till karaktäristisk teckning endast af en eller annan
älsklingsfigur; den har sträckt sig nära nog till alla de
personligheter, hvilka befordrats till lif i hans stycke. Äfven detta
bevisar, huru rik och fruktbar den naturbasis är, hvarur hans
ande hemtar sin näring. Intet menskligt snille förmår ju så
outtömligt som naturen sjelf alstra skiftande former till uttryck
af sin lifskraft.
En öfverförfinad och derför äfven allt för kräsmagad
estetisk smak skall utan tvifvel i Stenvalls teckningsmanér finna an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
