Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ha mod att både i dikten och verkligheten visa åt det, hurudana
smutsfläckar missprvda dess fysionomi, Och detta har Stenvall
gjort som en karl, så vidt komedins område kan erbjuda folium
åt återspeglingen af så dystra partier. Detta bör ingalunda så
missförstås, som skulle jag anse författaren af
,,Nummisuuta-rit“ hafva gått till väga med bestämda didaktiska
syftningar. Ingenting är mera främmande för hans dikt än en
sådan förståndig beräkning. Men hans skarpa blick för objektiv
sanning har ledt hans hand äfven vid teckningen af dessa
dunklare villovägar. Har folket ögon att se, kan det ganska
tydligt varsebli, hvar det tar hus med ett dylikt lefverne, och
medan tider är besinna, livad dessas och alla andras frid
tillhörer.
Stenvall har likväl för mycken medfödd artistisk takt att
låta dessa villovägar tvärt slutas med en ciil-de-sac. Med fin
instinkt öppnar han i närheten af stråtens hemskaste afgrunder
utsigter åt ljusare håll, der bilder af förbättradt lefverue och
rättade, godtgjorda ungdomsfelsteg arbeta sig fram i dagen ur
skuggornas töcken. Omedelbart efter det komedin, i Tavastelms,
halkat nedåt nära nog till den gräns, hvaröfver konsten
näppe-ligeu ens undantagsvis får flytta bort, möter oss i den
respektable nämndemannen Eerikkis och den präktiga sjöbussen Xikos
figurer lefvande bevis derpå, att, huru stor slarf en menniska
än må vara från begynnelsen, hon likväl ej är förlorad, så länge
hon icke sjelf gifvit sig till spillo.
Det kan ännu i alla fall begripas, om folk af så tunnt
slipad bildning, att sjelfve Shakespeare är för dess nerver en
styggelse. ej rätt skulle förlikas med situationer, sådana som de,
der Iivari drabbar tillsamman med sin morbror, hvilken nästan
allt för ovedersägligt genom sitt lif och lefverne demonstrerar
både oumbärligheten och vanmakten af systems karbas i vår
snöda verld. Svårare deremot är att fatta deras klagomål,
hvilka känna sig stötta af de i „Nummisuutarit“ begagnade
uttryckens plumphet. Väl är det obestridligt att ingen af de i
stycket uppträdande personligheterna, ej ens den högt sträfvande
Teemu undantagen, röjer några anspråk på hofmannabildning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
